Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 oktober 1849, sida 1

Det var natt, när de nådde bergets fot. En temligen häftig gevärseld, som lät höra sig i fjerran, gaf tillkänna, att röfrarne ännu voro syaselsatte med sina fienders förföljande. Hazi lyssnade, för att utforska eldens rigtning och fann till sin glädje, att den var motsatt den kosa, han ämnade taga. Följ mig, sade han till grefvinnan, -på denna sida af berget hafva vi föga att frukta; röfrarne äro tagna i anspråk af den ännu icke slutade striden, och jag hoppas, att ingen skall vara i vägen för vår flykt. Sedan de hade tillryggalagt ungefär två timmars väg, uppnådde de en af ett tjockt buskasche dold grotta. Här är ni säker, sade Hazi, hvila här, tilldess jag ropar er; jag går, för att utforska, om vi utan fara kunna fortsätta vår väg. Stärk er under tiden med en dryck vin och litet mat. v Med dessa ord räckte han henne en kurbisflaska, jemte något munförråd, som han hade stuckit till sig, då han lemnade röfvarelägret. Grefvinnan tackade honom mera med blickar än med ord, och besvor honom att undvika den fara, hvarmed en rekognoscering var förbunden. Ni känner mitt beslut, ädla frul svarade Hazi, att rädda er är det mål, som jag före