Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 september 1849, sida 2

Den för beräkningar och ränkor så frestande x terräng, som Tyskland erbjuder för en hvar af dessa begge mäktiga monarker, står ännu öppen, och nu, då Österrike återvunnit sin jemnvigt och åter står på den kejserliga piedestalen, hvarifrån det varit nära att för alltid nedstörta, är det icke sannolikt, att det vill låta sig utestängas från denna terräng af Berlinerregeringens svaga och vacklande politik. Då det, tillochmed under den största dödsfara, visade sig så obenäget att skänka I efter ett enda jota af sitt prerogativ, är det långt mindre sannolikt, att det vill göra det nu, då det befinner sig i ett provisoriskt beroende af en mägtig bundsförvandt, hvars naturliga och ärfda politik består uti att aldrig släppa något medel ur händerna, som kan förskaffa inflytelse öfver de olika tyska staterna. Det kan blott vara föga tvifvel underkastadt, att Österrike besitter magten, och ännu mindre, att det har viljan att förebygga preussiska gränsornas utvidgning till öfra Donaudalen, samt att lösrycka åtminstone Baiern, om icke Wirtemberg och Hanover från det nordtyska förbundet och således inskränka omfånget och försvaga styrkan af denna nya liga, så att ändamålsenligheten af att förena en del af de tyska staterna blifver ytterst tvifvelaktig, när de öfrige till gengäld derföre komme att afsöndras och aflägsnas. i Den revolutionära planen till ett nytt europeiskt storskifte har åtminstone för ögonblicket blifvit gjord alldeles om intet genom Ungerns underkastelse. Dess hufvuddrag bestod i Österrikes upplösning och deraf, beräknade man, skulle följa nya revolutioner i Italien och Tyskland, de tyska staternes sammansmältning till en mäktig politisk statskropp. som var republikansk till sitt väsen, om icke till formen, samt tilldelandet äar länderna vid Nedra Donau åt Ungern samt de återstående österrikiska provinserna åt huset Habsburg-Lothringen. Allt detta var delar af en sammanhängande plan, och den omständighet, hvaraf de voro beroende, den tråd, som band dem tillsammans, var de magyariske vapnens seger. Men detta var ännu icke allt. Sannolikheten af att den nya magyariska statens strider, för att försakra sig om ett fotfäste ibland kejsarrikets ruiner, skulle leda till ett polskt oafhängighetskrig och möjligen till vidtutsträckta revolutionära skakningar i Turkiet, ja måhända i sjelfva Ryssland, var, ehuru den förbisågs af England, alltför iögonenfallande för att icke blifva indragen i de beräkningar, som gjordes af fastlandspolitikerne af hvarje färg. I detta ljus betraktades det ungerska kriget både i Petersburg och Genua; derigenom erhöll det den vigt och betydelse det egde såväl för ezaren som för de demokratiska klubbarne i London och Paris, och obenägenheten att åtaga sig ansvaret för att hafva påskyndat en series af så vigtiga och oberäkneliga följder torde få anses som orsaken till den passiva ställning, som de vesteuropeiska regeringarne funno för rigtigast att intaga gent emot händelser, som visserligen icke egnade sig litet att egga till motstånd och föranleda inblandning. Hlade lord Palmerston öfverensstämt med de mera häftiga medlemmarne af sitt parti; hade de åsigter, som hela Whiggpressen utbredde, verkligen varit hyste af den regering, hvaraf han är en medlem, borde han onekligen hafva lagt sig emellan, såsnart tyska hären inryckte i Ungern. Men lord Palmerston lade sig icke emellan; han åtnöjde sig med att hålla ett mycket förnuftigt I och utförligt tal, hvilket, såsom det då berättades, slog angriparne med förskräckelse och förlamade rådslagen i Warschau och Schönbrunn, men som dock icke synes hafva utöfvat någon märklig inflytelse på krigets utgång. Ungern är kufvadt, Ryssland har ernått, hvad vi sade det skulle ernå, när dess trupper gingo öfver Karpatherne, en grad af makt och inflytelse, som det aldrig tillförne egt och som vi, för vår del, icke önska att se det åter komma i besittning af. Den revolutionära fälttågsplanen är, såsom sagdt, sför ögonblicket kullkastad, men skall icke ett nytt, från ett annat håll utgånget program aflösa densamma? Hafva de segrande makterne sjelfva — A QOQ 1 att Hodetåäta stenarne och trädstam-—