Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 september 1849, sida 2

som låg utbredt öfver alla hans drag. Han var af något mer än medelmåttig längd, och, ehuruväl smärt bygd, utvisade hans gestalt likväl ovanlig kraft och styrka. Hans klädsel bestod i en högblå, med silfversnören besatt dolman och trånga, åtsittande benkläder af samma färg. En bred, rikt stickad gördel, ur hvilken tvenne pistoler framstucko, med rödt saffian broderade stöflor, en skarlakansröd, med pels bebrämad mössa af egendomlig, men smakfull form fulländade drägten. Den temligen starkt böjda sabeln, med balja och handtag af stål, hängde i ett med silfver virkadt gehäng. När han vid sitt inträde afkastade ryttarekappan, som vårdslöst hängde på hans axlar, och den sköna kraftiga ynglingagestalten blef synlig, skulle man trott sig se framför sig icke en röfvare, utan en i ungersk drägt klädd segrare från Olympia. Man kallade honom Hazi, tillfölje af ett bruk, hvilket sedan lång tid herrskade vid bandet, enligt hvilket åt hvarje nykomling gafs den sist ankomnes namn, hvars minne man derigenom ansågs ära. Ynglingen tillhörde bandet blott sedan några veckor. Hans allvarsamma, slutna väsende skulle hafva förvärfvat honom få vänner bland sina kamrater, om icke hans skönhet och den utomordentliga djerfhet och tapperhet, han visade i de strider, han bevistat, förvärfvat honom deras beundran och aktning. Vid