Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 september 1849, sida 1

ligt den Samverska och hans egen theori. IIan hade nemligen genom bref och sändebud åt alla kanter af landet sökt att förmå de mest inflytelserika medlemmarne af den holsteinska ständerförsamlingen att uppträda med en bestämd förklaring till förmån för Augustenburgarne; men borgmästaren Balemann svarade mycket kallt och obestämdt, att han ville se till, huruvida det vore möjligt att gå hertigens önskningar till mötes, och grefve Reventlow-Farve tillskref hertigen under d. 6:te December helt öppet, att ständerne funno det betänkligt att yttra sig öfver, hvilken af de olika linierna af den oldenburgska stammen, som var närmast till Holstein, samt att de blott måste hålla sig till de manliga linierna i allmänhet. Samma missöde drabbade hertigens bemödanden i samma rigtning under det påföljande året 1845. Så t. ex. underrättade honom baron Massenbach, att han väl hade emottagit de till honom (M.) öfversända exemplar af Samvers skrift; men att pligt och samvete förbjödo honom att på egen hand öfverlemna det till konungen af Wiirtemberg; hvadan han funne sig föranlåten att utbedja sig hertigens uttryckliga fullmakt dertill. Tillika misslyckades det förnyade försöket att få kungen af Preussen att besöka Augustenburg. Kungen, som om sommaren 1845 besökte Köpenhamn, var icke så rädd för sjön, som prinsen af Noer förmodade; hvadan han anträdde äterresan sjöledes, undgick föhjaktligen Augustenburg och tackade efter sin återkomst hertigen för hans inbjudning i ett bref, i hvilket, bland annat, han låtit inflyta följande betydelsefalla ord: De trenne dagar, som jag tillbragt i Köpenhamn, kan jag aldrig förgäta; jag är genomträngd af tacksamhet öfver den derstädes rätnjutna outsägliga godhet och fruktar blott, att vjag icke nog lifligt har uttalat denna min erkänsla.— Vidare inlopp från prins Bernhard af Solms en skrifvelse, som innehöll åtskilliga anmärkningar, af hvilka hertigen måste känna sig träffad, oaktadt den ögonskenliga skonsamhet, med hvilken de blifvit gjorda. Hertigen hade lagt denne furste på hjertat att i synnerhet genomläsa Samvers försvar för det icke ståndsmessiga äktenskapets betydelse i afseende på arfsfrågan. Prinsen svarade honom, att han nu hade sett, att icke-ståndsme.iga äktenskap förut hade förekommit inom de sönde borgska och aungustenburgska raf furstetitel och sideikomsidolinierna, utan förlus. , af kongeloven, hade samtyckt tu. MN (med en grefvinna Danneskjold-SanmsÖDeere efter tillägger han mycket fint: Det har nilted gjort mig ondt, att både landtgrefve Wilhelm oc. andra personer förklarat hertigens barn icke successionsberättigade, i följd af hans äktenskap; äfven en linie af det gottorpska huset nemligen storhertigen af Oldenburg, vore afsamma tanke och grundade derpå sina anspråk; den allmänna rätten och gällande rättsbruk tala icke eller till Ers Durchlauchtighets fördel: det är mig alltså kärt, att allt detta kan lemnas åsido voch att det endast och allenast behöfves göra afseende på praxis inom den augustenburgska vsidolinien. Detta resonnemang ser visserligen ganska besynnerligt ut och var näppeligen efter hertigens önskan. — Slutligen kom äfven hertigen A —