Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 september 1849, sida 2

pen. — De voro en gång olyckliga, förtappade varelser af detta slag, som utgöra de större städernas drägg. Jag har uppsökt och räddat dem jag uppsöker årligen många sådane och förer dem hit till denna asyl, der de få lära sig att arbeta och tro på framtiden samt glömma det förflutna. Det är en vacker tanke, min fru — fortfor han, vändande sig till Armida, — och det är ni, som gifvit upphof dertill. Alla dessa qvinnor välsigna i er sin välgörerska. Armida tryckte sin fordna makes hand med en tär i ögat. Och resultaterna hafva varit lyckliga? frågade hon. Ja, — mycket lyckliga. Räddade undan eländet och prostitutionen hafva dessa qvinnor ånyo börjat lefva, ånyo börjat hoppas. Flere af dem, som jag först mottog, hafva utgått härifrån, antingen som hustrur åt någon landtman eller hafva de uppfört sig så väl, att jag kunnat rekommendera dem till tjenst på någon annan egendom och mottaga andra olyckliga i deras ställe. Ingen enda af dem har visat lust att återvända till sitt förra lif. Ingen enda har varit så förderfvad, att hon ej kunnat förbättras. Derför tackar jag Gud och er, min fru, som ingifvit mig denna plan till försonande af alla mina brott..