Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 september 1849, sida 2

rit. Ni mäste med egna ögon se denna inrättning, till hvilken ni sjelf med ert ädla menniskoälskande hjerta uppgjort planen. Jag lefver som en eremit i en koja på Säbylunds egor. I en annan koja, ett stycke från min egen, bo Hanna och hennes morfar. Jag väntar er hit med det snaraste. Jag hoppas, att ni ej skolen neka en gammal man, som sträfvar att försona hvad han brutit, denna uppmuntran af ert deltagande... ert medlidande. Ni skolen blifva hos mig ett par dagar. Jag har tillräckligt utrymme, att herbergera er alla. Välkomna! Efraimsson. -Nåväl! hvad säger du om detta? frågade Armida, sedan hon slutat. Jag säger att vi skola resa i morgon, om du ingenting har deremot. Jag väntade detta utaf dig, älskade Alexis, — sade Armida i det hon slog armarne om sin makes hals och bjöd honom sina friska purpurläppar, — och jag tackar dig för ditt beslut. Men låt oss gå ned till Frans och Ingeborg och tala vid dem om saken. Du vet ju att de bjudit oss på kaffe i eftermiddag. Ingeborgs gosse fyller i dag sitt första år. Och vi hafva ju båAE fadder åt honom.