Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 september 1849, sida 2

Utrikes nyheter. ENGLAND. Kolonierna förorsaka det mäktiga England stor förlägenhet. Canada står färdigt att lösslita sig från moderlandet och ansluta sig till Förenta Staterna. De sednaste underrättelserna derifrån förmälte visserligen, att oroligheterne blifvit dämpade, men är lugnet återställdt, så har det endast skett ytligt; den revolutionära jäsningsprocessen fortgår på djupet och det kan icke dröja synnerligen länge, innan nya utbrott ega rum, hvilka förr eller sednare skola leda till den afgörande katastrofen. — I Caplandet, en af Englands skönaste besittningar utom Europa, har nu äfven, genom en godtycklig och oklok kolonialministers förvållande, upptändts en brand, som, om icke regeringen beqvämar sig sig till eftergift, lätteligen skulle kunna förtära de band, som förena kolonien med moderlandet. Såsom bekant är, har regeringens beslut att göra Caplandet till en deportationsort, dit man skickade en del af Englands förbrytare, i kolonien sedan flera månader framkallat en jemt stigande harm och förbittring. Dessa känslor nådde sin högsta höjd, då regeringens beslut inträffade i officiel form på Cap och den 21:ste Juni publicerades af guvernören i den officiella tidningen. De öfriga tidningarne upptogo alls icke det ifrågavarande dekretet, eller meddelade de det åt sina läsare i ett särskildt bihang, omgifvet med sorgkanter. Den 4:de Juli hölls i Capstaden en folkförsamling under öppen himmel; oaktadt ett häftigt regn och stark storm var denna församling mycket talrikt besökt, höll ut i ovädret 6 timmar och åhörde 30 på hvar andra följande talare, hvilka under ljudeligt bifall föreslogo och motiverade en series af energiska resolutioner. I dessa resolutioner förklaras, att införandet af dömda förbrytare i kolonien är skadligt och kränkande för densamma och måste bekämpas; att brittiska regeringen icke har någon ritt att af kolonien göra en straffkoloni, enär Cap icke genom eröfring, utan genom kapitulation kommit i brittiska regeringens händer och dess rättigheter såsom fri koloni blifvit högtidligen garanterade; att grefve Grey (kolonialministern), som, oaktadt alla föreställningar af Capboerne, påyrkar utförandet af en åtgärd, som endast grundar sig på ett beslut af hemliga rådet den 4:de Sept., visat sig vara ovärdig att bekläda något embete i ett fritt folks regering; att guvernören Sir Harry Smiths förfarande att, ehuru han hade sig bekant det allmänna missnöjet med åtgärden, likväl vägra att på eget ansvar suspendera dess utförande, vore oförenligt med brittiska undersåters oförytterliga rättigheter; att man skulle förpligta sig att hvarken emottaga förbrytarne i husen, eller gifva dem något arbete samt afbryta allt umgänge med alla dem, gom läte förmå sig dertill; slutligen att petitioner oförtöfvadt skulle afsändas till drottningen och begge parlamentshusen om upphäfvande af den förhastade åtgärden. Den 18:de Juni gjorde Anti-Convict-Associationen, som leder motståndet emot den meranämnde åtgärden, ännu ett försök att genom en deputation förmå guvernören att suspendera befallningen af hemliga rådet. Svaret utföll emellertid afslående, förklarande guvernören, att han enligt sin åsigt, genom att icke följa moderlandets regerings befallningar, skulle försätta sig i öppet uppror. Men tillika yttrade han den tanke, att regeringen, i följd af de talrika föreställningarne från koloniens invånare, skulle afstå från sitt förehafvande. I följd af guvernörens vägran började man nu att förbereda åtgärder till motstånd. RR ERE