Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 september 1849, sida 1

gen öfverlaggning kunde regeringen tillträda dessa förslag, som inrymde Slesvig en särskild styrelse och lagstiftning, upphäfde införlifningsidken och försäkrade hertigdömena Slesvig och Holstein en egen statsrättlig existens. Man hade således fästat afseende vid hertigdömenas önskningar och behof, och man får hoppas att de i sinom tid äfven skola erkänna det. Utkastet till förbundet emellan Preussen, Sachsen och Hannover bestämmer, att en obetingad förbindelse af tyska och icke tyska länder icke kan ega rum, hvilket fördenskull icke eller kan vara förbållandet emellan det tyska Holstein och det icke tyska Slesvig. Hvad traktaten utlofvar med hänseende till Holstein och Lauenburg går med det första sin fullbordan till mötes. Riksministeren har visserligen i April förklarat i London, att den icke ville fortsätta fredsunderbandlingarne på den tidigare basis, men dess sednare underhandlingar gingo icke destomindre ut på dersamma. Den provisoriska centralmaktens upphörande genom nationalförsamlingens upplösning gaf detta ärende i Preussens händer. Nu och på detta ställe är det oss icke medgifvet att redogöra för alla dess tillgöranden i detsamma. Regeringen är öfvertygad att genom traktaten af den 10:de Juli hafva uppfyllt sin pligt. Den vill icke eller sednare förlora hertigdömenas fördel ur sigte. Regeringen har fått uppbära många oförtjenta förebråelser, men den tror, att den höga kammaren skall till alla delar gilla dess förfarande.Const. Corr. berättar, att preussiske trupperne i Slesvig skola förstärkas med ett regemente, till följe af embetsmännens motstånd emot regeringskommissionen. Dr Balemann förblir tillsvidare i Berlin, för att vid förefallande tillfällen representera ståthållarskapet hos preussiska regeringen. FRANKRIKE. Bladen synas nu ändtligen hafva tröttnat vid att diskutera presidentens bref, sedan det en hel vecka igenom framkallat en syndaflod af beröm och tadel, försvar och anfall. Man var i förlägenhet för ämne; nationalförsamlingens förhandlingar fyllde icke mera spalterna. Departementalnämnderna höllo sig hufvudsakligen till financiella frågor och interressera för öfrigt icke den franska publiken så mycket som de borde, och från utlandet var det magert med interessanta nyheter, sedan Ungern och Venedig dukat under. Man kastade sig derföre med begärlighet öfver presidentens bref, utletade alla möjliga synpunkter för sen behandling och behandlade dem alla. Först diskuterade man betydelsen och de möjliga följderna, sedan konstitutionaliteten och slutligen brefvets historia. Slutligen har man, om än icke partierna blifvit ense sinsemellan — ty det kunna de näppeligen — dock blifvit ense med sig sjelf om hvad man skall tänka om brefvet. Med hänseende till dess definitiva betydelse, har man temmeligen allmänt kommit till den mening, att den, möjI ligheten afögonblickliga förvecklingar tilltrots, synes vilja blifva lika med noll, åtminstone hvad påfven och de andra makterna angår. Påfven och kardinaltriumviratet betrakta brefvet såsom icke officielt och handla som förut. Skall Frankrike således börja ett krig, derest påfven nekar att foga sig efter dess önskningar och de främmande mak