terna understödja honom? Med en underbalans af 450 millioner är det icke sannolikt, det enda vore, om regeringen ansåge sin och landets ställning så förtviflad, att den ville våga ett vå banque. Gör den det icke, så finner den nog en af de många utvägar, som den diplomatiska konsten alltid har till hands, och skulle hela affären sätta en fläck på Louis Bonaparte, så sticker den icke af vid sidan af de gamla från Strassburg och Boulogne. Man hyser temmeligen allmänt den mening, att brefvet icke är ett uttryck för en konseqvent genomförd politik, man är ense om att betrakta den italienska expeditionen som en egoistisk handling af ett parti, börjad med en osanning och sortsatt med den fullständigaste brist på fasthet och politik. Brefvet blifver derföre plott att betrakta som ett isoleradt faktum, som har ett eller annat systemäl, men hvilket, derom äromeningarne mycket delade. Är bevekelsegrunden till brefvetpatriotism? Är det en nödhjelp för att lugna armåen i Italien, för att vinna majoriteten, när nya anslag till expeditionen skola begäras, för att kunna intaga en bestämd hållning gent emot de Junianklagade derigenom att man upphäfver sig till frihetens försvarare? Är det en bonapartistisk lust till en explosion, som måhända kunde förhjelpa nevön till onkelns plats? Är det slutligen någon annan af de mångfaldiga möjligheter, man har tänkt sig och uttalat? Ännu flera dylika frågor kan man göra sig, hvilka alla det är framtiden förbehållet att besvara. Ett resultat har imellertid brefvet redan frambragt, och det är det enda man kan hålla sig till; det har söndrat majoriteten och skall lätteligen kunna förändra den i nationalförsamlingen. Blifver söndringen starkare emellan legitimister och bonapartister, hvarpå deras debatter antyda, och anslutar sig den gamla konstitutionella oppositionen till presidenten, så kommer majoriteten att bildas med tillbjelp af venstra sidan, och derigenom en förändring att inträda i nationalförsamlingens karakter. Det är tvenne saker, som sedan nationalförsamlingen ätskiljdes, hafva föranledt en skarpare söndring emellan patierna: planen till en revision af konstitutionen och nu debatterne i anledning af presidentens bref. Revisionsfrägan har gjort en söndring möjlig inom den tillkonstlade majoriteten; debatterne om brefvet skola mähända göra den till en verklighet. General Randon, som var bestämd att aflösa general Rostolan i Rom, har underrättat regeringen om, att han, såsom protestant, icke kunde emottaga det honom erbjudna uppdrag, enär han derigenom skulle bereda sig allt för många vanskligheter. Efter detta besked från Randon har regeringen skickat hr Mercier till Rom för att bedja Rostolan behålla sitt befäl. För det fall, att han icke destomindre skulle vilja nedlägga detsamma, betecknas general Baragudy d Hilliers som hans efterträdare. Bekräftar detta sig, så antyder det ingen förändring i Frankrikes politik i Italien, ty Baraguay IHilliers är royalist och prestvän, om möjligt, i ännu högre grad än Oudinot. Den 12:te dennes firades i kyrkan St. Louis d Autin en sorgefest till minne af konung Carl Albert af Sardinien. Moniteur de la Montague är namnet på en ny tidning, som berättas skola utkomma i Paris från och med den 5:te Okt. och i hvilken Ledru-Rollin skall blifva en af de verksammaste medarbetarne. Den skall grundas genom bidrag utaf 60 af Bergpartiets män. Den höga nasionalrätten, som skall döma både de anklagade från den 13:de Juni och sådane bland männen från den 15:de Maj 1848, hvilka icke redan blifvit dömda i Bourges, skall sammanträda i Versailles den 10:de Okt. ITALIEN. Garibaldi, som ryktet låtit ankomma till de mest olika ställen, har nu verkligen anländt till Sardinien, och blifvit förd som fånge till Genua. Med anledning häraf har Sardinska dep. kammaren den 10 dennes voterat, att hans arrestering och utvisning strider emot grundlagen och italiI I enska nationaläran. I Påfven har den 4 dennes lemnat Gaeta för i ——————— 2x 00-21