Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 september 1849, sida 1

———— ——————————— mäns lof, som dels styrt, dels tjent och frälsat fuderneslandet och dermed på en gång utvidga svenska namnets och språkets åra. — Af det tal konungen sjelf höll, sedan förenämde kungabref blifvit uppläst, kan man ytterligare se orsakerna till svenska akademiens stistelse, dess syftemål, och hvarföre konungen sjelf utsett de 13 första ledamöter, åt hvilka han öfverlemnade valet af de öfrige 5. I öfverensstämmelse med akademiens syftemål voro dess stadgar, af hvilka vi vilja meddela några få, som äro tydliga nog, för att rätt förstås af de akademiens ledamöter, som vilja ställa sig dem till efterrättelse. I dessa stadgar heter det IX. Akademien välje alltid till sine Ledamöter them, som äro kände för goda seder, samt theslikes för sådane insigter, hvilka med Akademiens föremål gemenskap åäga. S Xx. Såsom Akademiens anseende mycket beror på val af Ledamöter; så skal ock vid them endast hafvas afseende uppå skicklighet. ete. XXI. Akademiens yppersta och angelägnaste göromål är, at arbeta uppå Svenska Språkets renhet, styrka och höghet, så uti Vettenskaper, som serdeles i anseende til Skaldekonsten och Valtaligheten uti alla thes tilhörande delar, jemväl uti then, som tjenar at tolka the Himmelska Sanningar.S XXIII. Ty åligger äfven Akademien at utarbeta en Svensk Ordabok och Grammatica, jemte sådane Afhandlingar som bidraga kunna til stadga och befordran af god smak.Till valspråk erhöll Svenska Akademien: Snille och Smak, hvilket äfven präglades på belöningsskådepenningarne, af hvilka de, som utdelades för förtjenst om svensk vältalighet, i exerguen erhöllo Vältalighet, och för skaldekonst: Skaldekonstv. Ä Af det anförda bör vara tillräckligt klart hvad med svenska akademien åsyftades. Dess förste ledamot, riksrådet, grefve A. J. v. Hopken, börI j lyckan på embetsmannabanan. Jar ock sitt inträdestal med hafva nu, dels af Hans Kongl. Maj:ts nådiga tal, följande ord: -Vi dels af de uppläsna stadgar inhämtat dess höga mening och dess stora afsigt med denna akademi: Språkets uppodling, smakens förbättring och skaldekonstens upphöjning. Kortare kunde man ej uttrycka akademiens syftemål, som ock lika förstods af alla. Grundsatserna voro således klara, men vid tillämpningen afvek man redan begynnelsen ifrån dem. Den stora saken, såsom i ofta, förlorades ur sigte, antingen af inskränkthet i åsigter eller af personliga sympatier och antipatier, eller af alla dessa orsaker och flera dertill. Ledamöter invaldes, hos hvilka vårt språk och vår sköna literatur ej stå i någen särdeles tacksamhetsskuld, och som sedermera bekänt att de grepo till lyran och pennan, för att söka — Kanske har mången så gjort efter dem; man har skäl att tro det af det akademiska manr de tillegnat sig, för att rätt behaga — akademien, då ett bättre maner fanns för dem, som äro nog fattiga på snille och —— —