Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 september 1849, sida 2

Emma hade stigit upp och gått henne till mötes. Den beslöjade damen studsade, då hon varseblef grosshandlaren och stannade orörlig midt på golfvet. Hvarmed kan jag vara er till tjenst, min fru? — yttrade Emma artigt. — Ni kommer måhända för att beställa något arbete af oss?Damen svarade ej. Hon fästade sina ögon på grosshandlaren och upplyftade långsamt sin slöja. Armidas rena blick mötte hennes brottslige makes. Grosshandlaren hade sprungit upp från soffan. Hans förlägenhet var synbar. För första gången i sitt lif kände han sig beherrskad af en qvinna. vNi här... min fru! ... stammade han. Än ni sjelf då, min herre?Mamma, — sade Ingeborg — det är vår välgörerska, den der frun, som lofvat beskydda oss. . . . Gud välsigne henne!Förbannelse, — mumlade Emma mellan tänderna — allt är förloradt. Det ser ut som skulle Jacobs plan gå i fullbordan, tänkte Hanna för sig sjelf. vMin lilla Ingeborg, — började Armida efter en stunds tystnad, — man har ju sagt dig och