Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 september 1849, sida 2

Article Image
egentligen jude, men han döljer detta, jemte sitt rätta namn, för att i fred få vistas i Frankfurt, från hvilket judarna eljest äro bannlysta. Didier har ett enda barn, en dotter vid namn Esther (m:ll Torsslow). Hon har, som vi förut nämnt, blifvit förförd af en ung man, som räddat hennes lif och som sedermera befinnes vara son till Pfaltz-grefven af Rhen, (Hr Malmström) en af elektorerna, men hvars alla länderier, slott och gods äro förpantade åt Didier. Pfaltz-grefven fordrar icke allenast dessa länderier tillbaka... han fordrar sjelfva kejsarkronan såsom pris på sitt bifall till sonens förening med Esther, och Didier måste gå in på allt. Men knappt har han börjat verka för sin klient, förrän han får veta att denne bedrager honom. Han beslutar då i stället att motarbeta honom och understödja Carl V, hvilken furste sjelf förklädd infunnit sig i Frankfurt, för att bereda seger åt sin sak. Det som nu följer är ganska interessant, ehuru måhända någon öfverdrift ligger deruti. Markgrefven af Brandenburg, (hr Stjernström) är en ganska komisk personlighet. Slösande, begifven på nöjen och derigenom vorden alldeles utfattig, låter han Didier med löftet om några tusen dukater föra sig hvart som heldst. Han bar redan en gång för alla klart för sig, att han skall sälja sin röst vid kejsarvalet åt den mestbjudande, Förgäfves söker franska ambassadören amiral Bonnivet (hr Zetterholm), att draga honom på sin sida. Didier har mer pengar, än som finnes i kungens af Frankrike skattkammare och betalar bättre. — Äfven några af de öfriga elektorerna låta köpa sig och resultatet blir... att bankirens guld gifver Tyskland en kejsare och åt hans dotter en furstekrona. Sammanfatta vi nu vårt omdöme om denna pjes, så måste man utan tvifvel medgifva, att den är förträfflig till sin syftning, som är att förlöjliga penningens allmagt, samt interessant såsom en tidemålning från 16:de seklet. Att några karakterer äfven ingifva åskådaren den varmaste sympathi är onekligt. Man följer utvecklingen af det hela med stigande nyfikenhet och interesse, och om det också å ena sidan måste medgifvas, att ämnet i sig sjelft innebär föga dramatiskt stoff, så har det likväl lyckats förf. att genom många effektrika scener ersätta hvad som brister häruti. Hr Torsslow utförde sin roll med vanligt mästerskap, likasom hr Stjernström var en särdeles treflig markgrefve. Det hela gick så bra man någonsin kunnat önska och de närvarande syntes ganska belåtna med sin afton. Hr Torsslov blef efter spektaklets slut inropad.

22 september 1849, sida 2

Thumbnail