Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 september 1849, sida 1

Hvem i Guds namn kan ha skrifvit detta? — sade Armida för sig sjelf. — Men lika godt... jag vill hafva förklaring derpå.... Jag måste skicka efter Alexis. Måhända förmår han att tyda gåtan. Efter en halftimmas väntan infann sig lektorn på Armidas kallelse. Hon visade honom brefvet. Nu igen — mumlade Alexis förvånad. — De hafva då beslutat att förfölja henne ända i det yttersta. Ni vet icke hvad som tilldrog sig i går, min fru?Nej ... hvad var det ? För er kan jag berätta allt, Armida, ehuruväl det är er egen stjufson, som spelar hufvudrollen. Men saken stannar oss emellan.Naturligtvis.Alexis berättade nu äfventyret på det Efraimssonska landtstället. Den nedrige! utbrast den unga frun med harm. — Och ni tror, att det är han, som äfven i dag stämplar mot Ingeborg?Jag vet knappt, hvad jag skall tro, — sade Alexis. — En sådan djerfhet efter gårdagens uppträde vore verkligen märkvärdig. vPhilip gör ingenting annat än hvad många andra före honom gjort, — återtog Armida. — I förtröstan på sin ofantliga rikedom tror han sig kunna våga hvad som helst.