Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 september 1849, sida 2

nom officerarnes beteende. Allmänheten har en känsla för det rätta, som aldrig förnekar sig, och den betraktar städse Z. såsom en martyr för gemena machinationer. Här i Götheborg är förbittringen emot vederbörandes förfarande så stor och så allmän, att man blott har folkets takt och hållning att tacka för uteblifvandet af obehagliga uppträden. Från alla landsändar ingå underrättelser om det varmaste deltagande för kapten Z., och vi hafva hört flere vid landtregementena anställde militärer yttra sig ganska skarpt och oförtäckt emot det förfaringssätt, man emot honom tillåtit sig. Kapten Z. är imellertid den man, som i alla händelser skall veta att bibehålla sin kraft och själsspänstighet. Han tillhör icke dessa veka naturer, som förslappas af olycka eller förföljelser. Det finnes i hans lynne en fjeder af mod och förtröstan, hvilken tilltager i styrka med hvarje ny motgång och orättvisa. Att kapten Z. skall gifva vika för våldet, behöfva således hans och den liberala sakens vänner icke befara; men det är likväl icke mer än billigt, att han sekunderas af allmänheten, och vi tro oss också ha anledning till den förmodan, att han skall blifva det. Hvad vi och andra icke i början ville tro, eller att hans deltagande i reformsällskapet bidragit till den onåd, hvari han fallit, synes imellertid allt tydligare och tydligare börja framstå; och i fall sådant ytterligare bekräftar sig, hafva reformsällskaperna och alla landets reformvänner blifvit förolämpade i Z:s person. Det blir då för dem en ovilkorlig pligt att uppträda till hans försvar emot vidare förtryck och att skaffa honom upprättelse för hvad han redan lidit. Reformsällskaperna borde i sådant fall sätta sig i spetsen för insamlingar öfver hela landet och söka sätta den oförskräckte fosterlandsvännen i tillfälle att med högburen panna möta sina förföljare, utan att äfventyra sin familjs existens. Man skall utan tvifvel invända, att den liberala pressen gör alltför mycket, för att få Zachrissonska saken till en cause cålebre, och att det icke är någonting ovanligt, att militärer sättas i arrest; men må man blott besinna det sammanhang, som eger rum emellan embetsoch tjenstemäns sjelfständighet och möjligheten af det hvilande representationsförslagets antagande, och man skall icke kunna bestrida, att frihetens vänner genom det nu gifna uppslaget fått anledning till rätt allvarsamma betraktelser. Vi ämna således icke i det följande att fördjupa oss i specialiteter öfver hvad som redan skett, eller utfara i bitterhet emot de handlande personerna, utan helt enkelt förflytta striden in på frågans verkliga område, det politiska. Vi vilja således med tystnad förbigå vår regerings sätt att i halfva portioner utminutera såväl nåd som onåd, och numera endast tillse, huruvida, efter hvad som passerat, det finnes någon möjlighet, ens för de grå, att tänka på genomförandet af en representation i byråkratisk anda. (Fortsättes.) pre —