Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 september 1849, sida 1

——————————————————— Insändt. Några ord om konventikel-plakatet. Som många enfaldiga salighets-sökande själar, isynnerhet på vissa trakter af riket, då de ej blifvit underrättade om huru det egenteligen hafver sig med detta plakat, ofta blifva skrämde dermed och oroade af sina motståndare; så vill insändaren här gifva dem en liten enkel och uppriktig underrättelse derom. Konventikel-plakatet är en gammal qvarliggande förordning från konung Fredriks tid i verlden, eller af 1726, deruti svenske kristne förbjödos att samlas i sina hus till Guds ords betraktande. Häraf se vi, att den regering, som vari Sverige för 121 år tillbaka, förbjöd sådana sammankomster. Men den regering, som nu finns i Sverige, tillåter dessa sammankomster, ser dem hållas hvarje vecka i hufvudstaden och öfver hela riket, och förbjuder dem icke, utan skyddar dem tvertom. Till deras skyddande har regeringen nemligen förbjudit, att någon får göra laga dtal mot dessa sammankomster, med mindre något särskildt oskick dervid inträffat, som fordrar åtal, och konungens Justitie-kanslers-embete först gifvit särskildt bifall till rättegångs anställande. Regeringen har neml., genom kongligt cirkulär af den 20:de Jan. 1837, föreskrifvit, att om laga åtal skall göras emot religiösa sammankomster, så skall först pastor anmäla saken i konsistorium; derefter skall konsistorium anmäla saken för justitie-kanslers-embetet, hvilket då skall pröfva och afgöra om någon rättegång får anställas derom. Detta åter beror då af några särskilda omständigheter, såsom: om privat sammankomst hållits på tider och ställen, då allmän gudstjenst varit för banden-; eller om de församlade läst och talat emot vår Evangelisk-Lutherska lära, eller något dylikt. Vid sådana tillfällen har vår regering tillåtit rättegång emot de s. k. Läsare-, men eljest icke. Att detta är förhållandet, kan först hvar och en se af hvad som öfverallt passerar, neml., att de som blott iakttaga rätt tid för sina sammankomster, samt lisa och älska vår egen kyrkas läroböcker, aldrig af regeringen förbjudas att samlas; att då de, (Erik-Jansarne), som brände vår kyrkas bekännelseskrifter, förbjödos sina sammankomster, höllo Läsarena på samma ort och tid sina sammankomster alldeles oförhindrade. Redan häraf kan hvar och en sjelf se hvad den närvarande regeringen vill. Men dessutom eger man uttryckliga förklaringar af regering, kungabref, som öppet medgifva Läsarenas denna frihet. Se här den kongliga förordningen af den 9:de Jan. 1822. Wi Carl Johan med Guds nåde etc. etc. Wår ynnest och nådiga etc. (Inledningen, som vi förbigå, redogör för anledningarne till denna förordning, neml. några skedda oordningar i de norra orterna, såsom att några under gudstjensten hållit enskild sammankomst i sjelfva kyrkostaden 0. s. v. Derpå följer:) och hafve Wi som icke vilja. att läsaresällskapet skall för sin öfverA ——A