Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 september 1849, sida 1

svenske frivillige äro tappre och oförfärade krigare; men hurn kan det öfverensstämma armens fördel att utvisa just dem? och utvisade hafva de ju blifvit derigenom, att det icke en gång har blifvit afdelningarne tillåtet, att, såsom förhållandet är med de danske frivillige, bebålla dem, som de i tjenstens interesse anse böra skilja sig vid. af de svenske och norrske denna princip stöder sig, är svårt att Hafva vi då ett så stort öfverflöd på personer och på personligt mod, att vi kunna stå till ansvar för att vi skjuta ifrån oss de krafter, frivilligt erbjuda sig till vår tjenst? frivillige. Hvarpå gissa. Kanske vill man härtill svara, att det blott är för vapenstilleståndet, men icke för kriget, som man har gifvit oftabemilte frivillige afsked, och att de äro välkomne åter, när kriget ånyo utbryter. Är detta vederbörandes mening, så befare vi högeligen, att de gjort upp sin räkning utan värd. sig icke Ministeren har alltså fattat till princip, att vi icke kunna hafva någon nytta som Knappast en enda af brödrarimed kenas söner skall, om kriget ånyo utbryter nästa vår (och det är åtminstone ingen omöjlighet) ställa sig i våra leder. Och man kan icke förtänka dem derföre, när man noga tager i öfvervägande det sätt, hvarpå de alla i gemen blifvit hemvisade, liksom man från en kommun hemsänder tiggare, som icke äro berättigade till försörjning inom densamma. Låt ock vara, atticke alla svenske och norrske frivillige kunna antagas vara vår armå till nytta, så måste detta dock vara förhällandet med en del af desamme, och hvad hindrade väl då, att det lemnades åt afdelningarnes skön att behålla sådana, som det lågeiarmåens eget interesse att icke förlora? — Det skulle dock vara ett högst märkvärdigt förhållande, om det icke bland flere hundrade af frivillige skulle finnas en del, som armåens egen fördel fordrade, att man bemödade sig om att få behålla och måhända med den införlifva, allt efter deras olika samfundsställning, förmögenheter och bildningsgrad. Men långt ifrån att så handla, har man öfver en kam afskedat alla. Vi hemställe till sakkunniges bepröfvande, huruvida detta kan kallas gagneligt eller förnuftigt!Det enda skäl, som vi kunne tänka oss anfördt sör denna odiösa åtgärd, är, att vår finansiella ställning har gjort den nödvändig. Men näst det att vi anmärke, att ifrågavarande sak endast gäller några få tusen riksbanksdaler, våge vi framställa det spörsmål: Har man då gjort allt, hvad i ens förmåga stått, att reducera armens utgifter under vapenstilleståndet till det möjligen minsta? Har man t. ex. (hvilket man ju är fullt berättigad till) permitterat alla reservofficerare; icke, utan att tjensten så oundgängligen fordrat, låtit officerare avancera, o. s. v.2 — Nej! man har tvertom samtidigt härmed till högre grader befordrat ett betydligt antal officerare, såsom 58 sekundlöjtnanter af krigsreserven till premierlöjtnanter och 48 till sekundlöjtnanter i linien, hvarigenom man förpligtat sig att aflöna dem, äfven under vapenstilleståndet. Finansiella orsaker tyckas sålunda icke hafva legat till grund för den saf oss klandrade åtgärden. Densamma besynnerliga position, som ministeriet har intagit emot de svenske och norrske friROK XE XX ORO OO OS IELOREOTTETTTTTRAATsto—XXXIzX-— its I I I I I H I I I I