Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 september 1849, sida 1

Ljudet af hans eget namn träffade hans öra. Han tog ett tidningsblad och låtsade läsa. Jag säger er, min kära Frans, — yttrade lektorn — att ni måste hafva ett vaksamt öga på den der gynnarn, ty om ock denna planen misslyckats, skall han uttänka andra.sAha — mumlade Philip för sig sjelf — hr Liller har således förrädt mig för den der lärde pedanten, som likväl sjelf icke håller sig för god att följa en liten sötunge hem, såsom händelsen var härom afton ... äDet är icke farligt, herr lektor, — sade Frans — ty Ingeborg går, som ni vet, aldrig ut, så framt hon ej är åtföljd af mig eller sin mor. Och äfven detta inträffar högst sällan. Vi bruka stundom, Ingeborg och jag, under de vackra månskensaftnarne gå upp till skansen, hvarifrån man har en så vackert utsigt, som ni vet, herr lektor. Der sitta vi en stund och prata om våra barndomsminnen. Detta är allt .. Ni älskar den unga flickan, Frans, — afbröt Alexis. Frans svarade ej. äDet är ju ingenting ondt deruti — återtog lektorn. — Hon skall blifva er maka, Frans, och ni skolen blifva lyckliga. Vi äro båda sattiga,, — invände jjärmakaren. Je W —