Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 september 1849, sida 2

desamma och underrättelse om deras organisation, ja, han inträdde tillochmed som deltagare i en af dessa läscirklar. Derefter aflade han sin berättelse om dem till hertigen i tvenne bref 4), fulla af fräckt hån och utnötta qvickheter samt affattade i en familjär ton, som visar i hvilket förhållande hertigen kom att stå till de män, hvilka ban begagnade såsom verktyg till utförande af sina äregiriga och förrädiska planer. Alla dessa stämplingar bedrefvos så hemligt, att blott de, som bodde i närheten, kunde hafva någon aning om desamma. I Köpenhamn och inom danska regeringen var förtroendet till hertigens ärlighet åtminstone så stor, att ingen, som ville hafva tillträde till samhällets höjder, vågade att draga densamma i tvifvelsmål. Denna hemlighetsfullhet var äfven af stor vigt, alldenstund första stationen på vägen till målet, ståthållarevärdigheten, ännu icke var uppnådd. Imellertid hoppades man dock att snart hinna dit. Landtgrefve Fredrik af Hessen önskade att taga afsked och lefva i lugn, och prinsen af Noer anhöll enständigt om det höga och vigtiga embetet. Den 8:de Mars 1842 skref han till hertigen i uttryck, som om han redan stode i begrepp att gifva signalen till ett uppror. Vi stås, yttrade han, vid randen af vigtiga tilldragelser här i hertigdömena; hvadan kraft och allmänt förtroende äro af nöden. Tre veckor derefter erhöll han, till det danska folkets, sitt eget partis, ja måhända till hela Europas förvåning, såsom kunglig ståthållare och kommenderande general, högsta civila och militära myndigheten i begge hertigdomena. Ödets dom skulle gå i fullbordan. 1) Utrymmet medgifver icke att i sin helhet meddela dessa bref. Såsom ett prof på tonen i dem vilja vi dock anföra en tirad: — — — — -För kuriositetens skull bifogar jag guldsmeden Fischers svar. Bemälte Fischer är till bull och hår en äkta Dannismand,, och om på yttersta dagen domsbasunens ljud icke är danskt, så står ban helt säkert icke upp ur sin graf.,