Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 september 1849, sida 2

A ————— vet, medan den andra stödde det lilla hufvudet och liksom blandade sin skära, genomskinliga, blåadriga snö med de lösta lockarnes rikt böljande guld. Lägg härtill en vext, på en gång fin och yppig som den mognade rosens, en fot, så nätt, så liten, att en hand var tillräcklig för att helt och hållit omsluta den, — och ni har en temligen fullständig bild af Armida Efraimsson vid tjugotre år. Den unga frun hade, som vi nämnde, inslumrat under inflytelsen af den tryckande sommarvärmen. Hennes rundade kinder purprades lätt under sömnen och den jemna andedrägten höjde och sänkte det hvita musslin, som betäckte hennes barm. Hon var ett nordens barn och hennes skönhet helt och hållet nordisk. Sådan borde Freja, denna guldlockiga dotter af den nordiska Sagan, hafva varit. . . . På en pall vid sin herrskarinnas fötter satt en ung flicka om 12 eller 13 år och flägtade bort flugorna med en knippa af mångfärgade fjädrar. Mot hennes knä hvilade en uppslagen bok, i hvilken hon läst för Armida, innan denna inslumrade. Detta barn var en af Armidas älsklingar. Hon hade straxt efter sitt giftermål upptagit henne på gatan, då hon en gång fann henne utanför porten till sich tvande af köld och hunger.