Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 september 1849, sida 2

Bem som öfverfältherre, då Görgey förtviflade om fosterlandets räddning. Kossuths förslag gick icke igenom, och hyllande den satsen, att blott den måste herrska, som besitter majoritetens förtroende, nedlade han makten i Görgeys händer. Denne blef således utnämnd till diktator. Kossuth lemnade, efter besöket hos sin moder, Arad d. 11:te om aftonen, i sällskap med Szemere, Beöthy och Ashot. Den 11:te och 12:te höll Görgey fortsatta rådplägningar med generalerne vid sin korps, de öfrige närvarande härförarne och resten afdet qvarstannade parlamentet. Majoriteten ansåg ett fortsättande af kampen för gagnlöst och förderfligt. Liktidigt underhandlade den nye diktatorn med Paskiewitsch och Riidiger om kapitulationen. I början fordrade han oinskränkt amnesti för alla i oafhängighetskriget komprometterade, och när han icke kunde ernå denna koncession i hela dess vidd, antog han den 12:te deaf Paskiewitsch beviljade bemliga vilkoren, för hvilkas uppfyllande Ryssland gick i borgen, och sträckte den 13:de vapen vid Vilagos. Hvari dessa hemliga vilkor bestå, har man ännu icke kunnat utröna, men att de på långt när ej varit så förmonliga som -Presseoch andra franska tidningar påstått, antydes mer än tillräckligt af Österrikes förfarande emot de öfvermannade Ungrarne. Om någon slags amnesti blifvit stipulerad, så måtte det endast hafva varit undantagsvis, ty på annat sätt kan man icke förklara de fortsatta politiska morden och förföljelserna, hvartill den blodtörstige Jlaynau och hans underbefälhafvare göra sig skyldige. Sednast hafva blifvit publicerade förfärligt långa listor öfver afrättade och till tukthus dömde individer, och deribland förekomma äfven tvenne generaler, Damjanitsch och Wuckowitsch. hvilka blifvit hängde i Arad. Generalerne Moga och Teleky, af hvilka den förstnämde redan blef fången eller rättare lät fånga sig vid Windischgrätz inmarsch i Ungern i slutet af förlidne år, och allt sedan dess väntat på afgörandet af sitt öde, hafva först nu, sedan Österrike, genom den förödmjukande ryska hjelpen, blifvit i stånd att pålägga Ungern nya bojor, erhållit sin dom, som för Moga lyder på 5 års fästning och för Teleky på tjenstens förlust. Sjelfva qvinnorna undgå icke den kejserliga hämden. Fruarne Guyon, Splenyi, Orczy och Csekonics o. fl. a. hafva blifvit arresterade. Äfven Kossuths gamla aktningsvärda moder lär delat deras öde, men hans gemål och barn synas lyckligen hafva blifvit räddade undan förföljelserna. En dryg krigsgärd hade blifvit pålagd judarne i Arad. Stadens kristne invånare förklarade imellertid. att de städse lefvat i vänskap och enighet med judarne och fördenskull ville broderligt dela deras bördor. Judeförsamlingen trodde sig icke bättre kunna gengälda detta uppoffrande deltagande, än derigenom att den sammansmålte med den kristna församlingen och gick öfver till dess religion. Till följe häraf skola nu verkligen, enligt några samtliga, enligt andra . de fleste af de i Arad bosatte judiska familjer, män, qvinnor och barn, hafva låtit döpa sig af stadens och kringliggande byars prester. Handelssocieteten i Arad har förklarat sig insolvent, enär alla dess kapitaler bestodo af Kossuth-noter. Rörande Komorn och dess besättning hafva vi följande detaljer att meddela: Den 18:de Aug. fi k österrikiska cerneringskorpsen, som efter erhållne betydliga förstärkningar, åter börjat framsrycka emot fästningen, underrättelse om Görgeys kapitulation. Till följe häraf afsändes öfverste Buttner som parlamentär till fästningen med den skriftliga uppmaning till besättningen att följa diktatorns exempel och gifva sig, eller framställa vilkor, som man lofvade anbefalla till kejsarens nåd. Härpå afgafs följande svar: Från fästningen Komorns kommendant till österrikiska generalen v. Liebler. Fästningen Komorn den 29:de Aug. 1849. På hr generalens skrifvelse svarar man, att hittills icke ingått någon officiel undersrättelse om sakernes ställning vid nedra Donau soch i Banatet. Hr generalen skall inse, att man, så länge detta icke skett, icke kan inlåta sig i