Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 september 1849, sida 2

Tack min gosse. Kom med in, så få vi se.Dörren till enkans rum öppnades i detsamma och den gamle, halfblinde gubben kom ut, stödjande sig på Ingeborgs axel. Det var en vacker syn att se dem tillsamman, denna unga, sköna, oskuldsfulla flicka och denne gamle, af årens börda krökte gubbe, med de silfvergråa lockarne och det hvita, långa skägget. Jag följer farbror till hans stuga, mamma,— sade Ingeborg. Ja, men kom genast igen. Calle är här med silke från fru Naumann. Ja-så, det var bra. Jag kommer på ögonblicket. I gränden — så vida den krokiga och trånga väg, som förde förbi kojorna, kunde förtjena detta namn — syntes en och annan blek, utmagrad skepnad titta ut ur de eländiga rucklen, som lågo spridda bär och der. Några halfnakna barn lekte i solskenet, några hamnbusar drogo, under skratt och skrål, förbi nedåt gränden; der stod en i trasor höljd qvinna i dörren till sin boning och gnagde på ett ben, här åter syntes ett par afsigkomna arbetare, som ragglade hem till sina kyffen, efter att hafva tillbragt sin natt på krogen. Allt antydde den djupaste nöd, höjden af menskligt elände... Och midt ibland denna uselhet gick den unga, sköna flickan, med de milda, djupblåa ögonen, de