Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 september 1849, sida 2

vara, men det är i alla fall bättre att bo ibland fattigt folk, vore det än aldrig så rått och lastfullt, än att vistas i grannskapet af er, mina unga, fina herrar, .. Det är, min själ, icke någon af de stackrarne här i trakten, som lägger ut några nät för min Ingeborg. ... Nej, nej — faran kommer från annat båll. Men jag skall nog söka af böja den. ... Det bästa vore väl, om Frans och Ingeborg kunde gifta sig, ty de tycka om hvarandra, de stackars barnen, det har jag nog märkt. Men de ha ju ingenting... de äro båda fattiga. Kanhända om några år, ifall Frans kan skaffa sig en egen verkstad. Nå, nå, vi få väl se, men nog skulle jag bra gerna vilja ha honom till måg. ... Hvad vill du min gosse 2 Dessa sista ord yttrades till askomakarns Callerv, en liten hvithårig trasvarg, som kom in i detsamma. Jag har varit och hemtat silke åt jungfrun, — sade pojken. — Hon bad mig derom och lofvade, att jag skulle få litet ost och bröd för besväret. Ja-så, det var bra det. Har du silket med aJa — dä måtte la vara i detta pappert, kan jag tro, som frun ba mej lemna jungfrun Ingeborg.