Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 september 1849, sida 2

lands öden, hvarefter en större kongress skulle ega rum derstädes. ö Hessen-Darmstadt och Hessen-Iomburg hafva tillträdt trekonungaförbundet. Oldenburyska landtdagen har med 21 röster mot 20 förkastat regeringens proposition om en anslutning till trekonungaförbnndet. ÖSTERRIKE och UNGERN. Lloyd har en temmeligen vidlyftig korrespondens om ungerska katastrofen, hvarur följande utdrag meddelas här nedan: rI flera dagar var Kossuth synbarligen nedslagen; man såg honom gå mörk och ensam om — kring i fästningen Arad, dit regeringen och parlamentet dragit sig tillbaka från Szegedin och hvarest de tre stora ungerska armberna — nordarmåen under Görgey, siebenbärgska armen under Bem och sydarmåen under Dembinski, Vetter och Guyon — skulle koncentrera sig. Då fick han den 10:de budskapet om det för Ungrarne olyckliga slaget vid Temeswar. Han syntes dock mindre öfverraskad, ty han hade icke väntat mycket af sydarmåen, hvilken till största delen bestod af nyss utskrifne rekryter, hvaraf många voro Wallacker och Slaver, som blott nödtvungne kämpade i Magyarernes leder. Görgey deremot bade under sitt befäl blomman af magyariska ungdomen; hans frivillige hade utbärdat strapatser och umbäranden, och bestått bataljer som gamla veteraner. Samtidigt med jobsposten från Temeswar kom Görgey till Arad, för att rådpläga med Kossutb. Begge hade mycket att förebrå hvarandra, och mötet kunde icke vara särdeles vänskapligt. Kossuth hade sedan striderna vid Komorn oafbrutet sökt att fråntaga Görgey öfverbefälet och anförtro det åt Bem, och Görgey å sin sida var missnöjd med landets republikanisering. När Kossuth utfärdade order utan att inhemta Görgeys råd, lemnade Görgey Kossuth i ovisshet om sina operationer. Kossuths magt var moralisk; Görgey stod i spetsen för en stridslysten arme, som förgudade sin general, hvilken betraktades som den personifierade magyariska nationaliteten med all dess ridderlighet och storsinthet. Under sådana omständigheter besökte härföraren diktatorn; men skildringen af denna storartade scen tillbör framtiden. Den 11:te Aug. inleddes underhandlingarne, som blefvo fruktlösa sålange ungerska regeringen påyrkade fullständig amnesti. Kossuth insåg nu nödvändigheten afatt flykta och egnade den sista eftermiddagen åt ett besök hos sin gamla moder i Radna. Mot hennes tårar satte han den tröstande öfvertygelsen, att så vidt de allierades öfvermakt, de europeiske staternes likgiltighet och den ungerska armbens ställning så tilläte, skulle Görgey göra allt för att rädda ungerska nationens ära. Först sent på eftermiddagen vände han tillbaka till Arad, som han lemnade straxt derefter. — Påföljande dagen, den 12:te Aug., en söndag, läste man på knutarne i Arad en kungörelse, hvari bekantgjordes, att regeringen blifvit förändrad och Görgey utnämnts till diktator. Förtviflan blef nu gränslös, Kossuths flykt ryckte vapnet ur den hänförde Honvedens hand Görgey företog nu en marsch öfver Maros emot Schlick, och Magyarernes nära slocknade hopp fick derigenom en liten näring; äfven förhalades afgörandet derigenom, I att finansministern Dusckek bårdnackadt påyrkade, att Kossuths familj skulle innefattas i amnestien, ett yrkande, som icke understöddes af Görgey och derföre, såsom det synes, ej eller drefs igenom. ) Men då Görgey vände tillbaka till sin förra sällning på andra sidan Maros, såg enhvar, att allt hopp var ute, och i patrioternes förtviflan var enskilta korpsers bjeltemod blott några få glanspunkter. vNational-Zeitungs har äfven en skildring af tilldragelserna före katastrofen vid Vilagos, och I bar förmodligen hemtat den dels ur Lloyds, dels afven ur andra källor, hvilka synas afvika något från Lloydsv ofvananförda korrespondens. Nat. Zeit. omtalar ett krigsråd i Arad, hvari Kossuth och Görgey voro af olika meningar i afseende på krigets fortsättande och der den förre föreslog ) Dusckek öfverlemnade sig sedan sjelfmant med statskassan i Havnaus händer.