Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 september 1849, sida 1

mera, att icke ur ditt vapen låta borttaga det norrska lejonet, äfven om du anmodades derom. Ännu en gång återkom hon till samma savoritämne och yttrade då följande märkliga ord: vInnerligt skulle jag önska, att du städse okränkt måtte kunna behålla ditt vapen och din titel; men när man till sin disposition icke har en arme och penningar, så är det mycket, som man icke kan, ehuru man skulle vilja det. Den på de augustenburgska herregodsen boende konungadottren kunde aldrig glömma, hvad fogeln en gång sjöng öfver hennes vagga. Samma sång lät hon ljuda öfver sina söners, och de fattade den väl, såsom tiden har utvisat. Om den yngre af dem, prinsen på Noer, skref, för några år sedan, en främmande statsman: Man beklagar med honom, att han blott är en konungs systerson, icke en konungason.Uppfostrade i dessa höga ider, voro begge de augustenburgska prinsarne redan tidigt betänkte på att bana sig vägen till erhållande af de medel, som deras mor sörjde öfver att de saknade. Såsom det första steget dertill kastade de begge sina blickar på ståthållareskapet i hertigdömena, d. v. s. på nästan hälften af danska riket, när den gamle landtgrefven af Hessen dog, eller frånträdde sin post. Hertigen gjorde åtskilliga resor till Köpenhamn och sökte att för framtiden förbereda så väl denna som många andra planer. Men kung Fredrik satte icke mycken lit till sina systersöner, och desse voro ej heller honom och hans familj af hjertat tillgifne 2). Å. De vid slutet af sommaren år 1830 inträffade oroligheter — följder af julirevolutionen i Paris — förmådde hertigen och prinsen till ett nytt försök att skaffa sig makten i händerna. För att ernå detta mål följde de dock då en helt annan väg, än den, på hvilken de sedermera slogo in. De förklarade sig nemligen på det häftigaste emot folkpartiet. Prinsen inledde en korrespondens med konungen, för hvilken han utpekade de voroliga demagogerner, t. ex. Balemann, och de opålitlige embetsmännen, t. ex. Spies och II0pp. Vid samma tidpunkt skref han till sin bror och rådde honom att äfvenledes närma sig Konungen. -Slutet på visanr, yttrade han, blir det, att landtgrefven, som begår den ena dumheten efter den andra, erhåller sitt afsked. Trodde Kungen dig, så kunde han ingen bättre taga än dig. Betänk detta väl!Planen gick sålunda ånyo ut på att komma i besittning af den så ifrigt efterlängtade ståthållarevärdigheten. För att realisera densamma, ville man hos Konungen söka ingjuta den tillit, som saknades, och hertigen hade redan i det afseendet förekommit sin brors råd, i det han trenne dagar förut hade tillskrifvit Konungen. I detta bref af d. 10:nde Nov. 1830 beklagade han, att icke alla de män, på hvilka monarkerne under innevarande tidpunkt trodde sig kunna lita, voro värde deras förtroende, och hänvisade till ?) Så t. ex. kallar prinsen på Noer, i ett bref till hertigen af Augustenburg, dat. d. 9:de Febr. 1825, sin kungliga svåger, dåv. guvernören på Fyen, unser schrägerlickes Schöpsgenis, och i ett sednare bref af d. 15:de Apr. 1829 yttrar han: Griisse die Kronprinzessin recht sehr von mir und Philippsthal; die ubrige Bagage mag meinethalben in die Holle sakren..... —