Frankrike och Belgien, der så väl civila som militära embetsmän trolöst hade öfvergifvit både monarken och sin fana. Derefter berättade han, att en embetsman, Lorenzen 3) hade i Kiel och Flensburg sökt öfvertala folket att begära en konstitution. Vidare anförde han, att flere af konungens embetsmän genom deras dåliga beteende hade styrkt folket i den tro, att ifrågavarande rörelser egde rum med konungens vetskap och vilja, och slutade sitt bref mycket betydelsefullt med att erbjuda konungen osin tjenst, sin egendom och sitt blod.— Prinsen skref ånyo till konungen, gaf honom en särskild skildring af hvarje demagog och uppmanade honom att vidtaga de allvarligaste åtgärder till rörelsens undertryckande. Det kom imellertid, såsom allmänt bekant är, icke till några oroligheter af betydenhet i Holstein; men icke desto mindre beslöt den milde konung Fredrik VI, att, efter Preussens föredöme, i hela riket införa rådgifvande provinsialständer. I anledning häraf utarbetade hertigen hemma på sitt slott ett memorial, hvilket, liksom alla hans yttranden vid ifrågavarande tidpunkt, står i den skarpaste kontrast mot de grundsatser, till hvilka han sedermera bekänt sig. Han afstyrkte nemligen icke allenast införandet af en verklig konstitutionel författning och föreslog rådgifvande ständer, utan han tillstyrkte tillochmed att dela hertigdömena i flera mindre distrikter, hvart och ett med sin särskilta ständerförsamling, och han gjorde i detta fall så litet afseende på deras enhet, att han fast mara rekommenderade sitt förslag med den anmärkning, att man genom att antaga detsamma skulle kunna undrika frågan om hertigdomenas administrativa förening, eller om upplösningen af denna förbindelse. Den gången var det alltså, enligt hans åsigt. allsicke i statsrättsligt afsvende nödvändigt att gifva begge dessa land en gemensam författning, hvilket ock redan år 1460 blifvit uttryckligen förbjudet; men för hvilket under åren 1848 och 1849 så mycket oskyldigt blod måst flyta. — — Denna skrift tog hertigen med sig, när han den 25:te November reste till Köpenhamn, der han utarbetade en ny framstallning af sina idser. Efter återkomsten till Augustenburg brefvexlade han med geheime-statsministern Stemann, för hvilken han ånyo utbredde sig öfver iden alltförtärande demagogiska anda, som hotade med att nedrifva alla hitintills beständande former och rättigheter-, samt tillika beklagade, att konungen allsicke velat fästa något afseende vid de af honom gifna råd. 4, Hertigen bade alltså förfelat sitt ändamål. Det wille icke lyckas honom att på detta sätt vinna inflytande. Fredrik VI kunde, som förut blifvit nämndt, aldrig fatta någon tillit till sina systersöner. Oaktadt deras anklagelser blefvo så väl den slesvigske kanslern Spies som den holsteinske kanslern Brocksdorff och advokaten Balemann i Kiel år 1832 inkallade bland de verfarne män, som med regeringen skulle rådpläga om införandet af den förut omförmälta ständerförfattningen; oakttadt deras varningar blef kanslideputeraden Höpp utnämnd till kongl. kommissarie i de första ständerförsamlingarne, åren 1835 och 1836, både den holsteinska och den slesvigska; oaktadt deras stämplingar fortfor landtgrefve Carl af Hessen att vara kunglig ståtbållare till sin död år 1836, och hans son, landtgrefve Fredrik, utsedd till hans efterträdare på denna förtroendepost. På den första slesvigska landtdagen år 1836 stod hertigen ännu utan nåI got parti, och tillochmed nationalitetsfrågan, hvilken naturligtvis genast bragtes å bane af den så länge undertryckta danska befolkningen, tycktes I den gången för honom icke vara af något interI esse. Men då en professor vid universitetet i Kiel, C. Paulsen, samma år utgaf en brochyr, 4) i hvilken han ådagalade, att hela Slesvig och ätskilliga delar af Holstein voro underkastade samI ma successionslag, som det öfriga Danmark, och skulle efter den kongliga liniens utslock ande på svärdssidan tillfalla den närmaste qvinliga, hvilken 3) Uve Jens Lorenzen, hvars lilla brochyr: Ueber das Verfassungswerk Sehleswig-Holsteink; Kiel 1830, på sin tid gjorde mycken uppsigt. il ) Fur Dänemark und fär Holstein. Altona 1836. AA2A T— —