Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 september 1849, sida 1

ett dussin skjortor sydda och frågade om jag ville åtaga mig det.... En ung gentil herre, som sjelf går hit upp för att beställa stöflar af en sådan stackare som Andreas Hansson ... det låter misstänkt, — mumlade madam Eriksson. — Men hvarför gråter du, flicka? fortfor hon. Den unga herrn var mycket elak — sade I Ingeborg. — Han frågade mig om han finge bjuda mig på spektaklet och bad mig om en kyss ... Och hvad svarade du? ropade modren häftigt. Jag svarade ingenting. Jag blef rädd och sprang min väg. Är den der berrn gången ännu ?Jag vet icke. ... Nej, tyst... nu går han visst ... Hen talar i förstugan med skomakarmor... Madam Eriksson svarade ej. Hon stötte upp dörren och skyndade ut. I förstugan stod en ung man, klädd i en elegant paletot, sysselsatt med att draga på sig ett par svarta handskar. Herre, jag vill tala ett ord vid er, utbrast enkan häftigt, i det hon fattade honom i armen. Hvem är ni? sade den unge mannen föraktligt.