Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 september 1849, sida 1

Icke, så framt hon måste återvända hit. ... Jag är en förnedrad varelse, — har hon sagt till Frans — jag vill icke genom min närvaro bringa skam öfver min morfar och dig... Nej, nej . .. men om jag kunde få tjenst någorstädes på landet . .. o min Gud, hvad jag skulle blifva glad. rOch hon har icke kunnat få det?Nej . .. hur skulle det vara möjligt. ... Samtalet afbröts, ty Ingeborg återkom nu. Den unga flickan syntes upprörd och hade tårar i ögonen. Hvad i Guds nama går det åt dig? frågade modren. Det kom en ung, gentil herre in till skomakarns — sade Ingeborg. — Jag satt derinne och pratade med den stackars hustrun. Mannen var inte hemma, utan förmodligen på krogen. Den unge herrn, som kom in, ville beställa ett par stöflar, — sade han — men efter inte mästaren var hemma, skulle han komma igen en annan gång.Nå, än sen? utbrast madam Erikson häftigt. Den unge herrn frågade mig hvad jag hette — fortfor Ingeborg — och om jag bodde här i huset. Jag svarade honom naturligtvis böfligt, att jag bodde hos min mor och att vi båda voro sömmerskor. Han sade då, att han ville hafva