Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 september 1849, sida 1

ovilkorligt måste utesluta hvarje annan af det oldenburgska busets paragerade linier. Visserligen hade några veckor förut inträffat, att arfprinsen Fredriks gemål nedkommit med en son, sedermera konung Christian VIII; men detta barn var ju underkastadt samma öde, som de föregående, och förhållandena bidrogo att underhålla det en gång väckta hoppet om en lysande framtid för Lovisa Augustas efterkommande. Konung Fredrik VI hade inga söner; hans egen linie tycktes sålunda skola utdö med honom; hans syster och hennes söner stodo sålunda, i följd af successionsordningen, thronen närmare än någon annan medbeslägtad (cognat) så länge han lefde, och hans ställning till prins Christian var understundom icke den förtroligaste. Sålunda erhöllo de inom den augustenburgska familjen väckta förhoppningar, icke om Holstein allena (allraminst om ett Slesvig-Holstein, en stat, hvars namn på den tiden ännn var ohördt i Europa) utan om den hela odelbara danska staten, sådan som den af ålder varit hade. 2. Det förhåller sig nemligen alldeles icke, såsom man behagat insinuera, att hertigen af Augustenburg år 1806 protesterade mot Holsteins införlifvande i den danska statskroppen. Oaktadt den äldre Gottorpska linien, Ryssland, reserverade sig sina rättigheter, och oaktadt hoppet om ett arf efter successionsordningen vid denna tidpunkt betydligen hade minskats, blef det dock från huset Augustenburgs sida icke gjord någon protest af sådan beskaffenhet, af det enkla skäl, att det icke hade någon annan rätt till thronen, än den, som enligt lex regia tillkom Lovisa Augusta. Deremot är det ganska säkert, att nämnde furstinna med den största omsorg bevakade de detsamma enligt nyssbemälte lag tillkommande rättigheter, och dertill hade hon sina giltiga skäl. Om den sist aflidne hertigen berättas detta med så mycken bestämdhet, att man icke kan tvifla derpå, och hvad hans gemål vidkommer, så kan den satsen genast ledas i bevis. Då hennes äldste son, som år 1814 hade ärft fadrens titel och gods, tre år sednare ville träda i äktenskap med en dotter af grefve Danneskjold, erinrade hans moder honom uttryckligen om, att han hade rättigheter till den danska thronen, och att Konungens samtycke till giftermålet fördenskull var oundvikligen nödvändigt 1) Då vidare år 1819 det norrska lejonet, efter träffad öfverenskommelse med Sverige, uttogs ur det danska riksvapnet, hade enkehertiginnan ånyo sin uppmärksamhet fästad på sina barns förmenta rättigheter och afrådde genast sin son att företaga denna förändring, alldenstund det augustenburgska huset ricke, som det kungliga, hade frånträdt sin arfsrätt till Norrige.? Dår, skref hon, -tillochmed kungen af Sverige sjelf ger dig titel af arfvinge till Norrige, så har du, enligt min åsigt, ett skäl !) Den artikel i Kongeloven, hvilken furstinnan här åsyftar, har följande ordalydelse: ÅIngen Printz af Blodet, som her i Riget er og udi Vores Gebet sig opholder, maa gifte sig ..... med mindre han af Kongen Forlov dertil erlanger. — Man ser häraf, att hertiginnan ansåg sina söner för danska prinsar, som uppehöllo sig i Danmark. Om den holsteinska liniens samtvycke till äktenskapet var aldrig någon fråga, ehuru man just från deras sida kunnat protestera emot detsamma.