Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 september 1849, sida 1

Ingeborg sitter och pratar med skomakarns hustru här midt emot. Hvem var då Hanna och Frans far?Det vet jag icke.v Store Gud! Vet ni icke heller det? Hon ble: således äfven lockad ifrån er?Nej, men det är en lång och sorglig historia, som jag icke nu har styrka att omtala. Jag bodde då på ett litet hemman, som jag rådde om, i Westergötland. Men efter mitt enda barns död trifdes jag der icke mera. ... Jag sålde det, flyttade hit och köpte den lilla stugan, som jag sedan dess bebott. Eftersom jag icke var alldeles utfattig, utan hade ett litet kapital at! lefva utaf, så kunde jag gifva mina båda barnbarn en temligen god uppfostran. Frans kom tidigt i lära och Hanna vistades hemma hos mig ända tills ... tills hon sjelfvilligt öfvergaf sit! barndomshem. . .. Arma barn! Säkert har hor redan länge ångrat sig. vOch ni vet icke hvar hon bor?NIj, hon flyttar mycket ofta. Frans har dock uppsökt henne ett par gånger, men hon har på allt sätt sökt undvika honom. Blott en enda gång hade han lyckats få ett längre samtal med henne. Hon berättade honom då sin historia... och den var förfärlig.v Nå, — men hon vill icke öfvergifva sitt nuvarande lefnadssätt?v