Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 september 1849, sida 1

— — ——6—6ä5—7—221——— relserna i IIolstein och Tyskland, understödde dem sjelf af alla krafter och upphetsade dem öfverallt till ett brinnande hat mot Danmark. Då nu revolutionerna i Paris, Wien och Berlin utbröto, ansåg han ögonblicket vara inne att låta minan springa. Den sprang äfven, och skakningar af densamma hafva ännu icke helt och hållet upphört. Efter denna korta inledning öfvergå vi till den af prof. Wegener gjorda historiska framställning af hertigens af Augustenburg sanna förhållande till det holsteinska upproret. I. Helstatsplaner. De sönderburgske furstarne, från hvilka ätterna Augustenburg och Gliicksburg härstamma, tillbörde icke från första början de regerande linierna af det oldenburgska huset, och de hade, såsom det tyckes, äfven under tidernas lopp uppgifvit all tanke på att bland dem inträda. De afstodo i det 17:de århundradet till den kungliga linien stamgrefskapet Oldenburg, som hade tillfallit dem; de afstodo i början af det 18:de århundradet, utan all betänklighet, från all slags arfsrätt till Slesvig; de afhände sig under loppet af samma ärhundrade alla sina furstliga arfländer till Danmarks konungar, och de iakttogo icke en gång de vilkor, af hvilka deras framtida tillträde till landsherrevärdigheten i hertigdömena var beroende. De augustenburgske forstarne lefde genom flera generationer på sina af dem köpta fideikommisser (hvilka hvarken härröra från några forntida förläningar eller besittas under något slags länshöghet) såsom rika och lyckliga godsegare, och det uppstod hvarken hos dem eller andra någonsin en tanke om, att de kunde bafva rättigheter, som skulle leda till våldsamma ingrepp i den europeiska statsrätten, den allmänna freden, eller det danska rikets mer än tusenåriga integritet. Mot slutet af det sistförflutna årbundradet började dock desse augustenburgske furstar att kasta sina blickar på den danska kronan. Omständigheterna gåfvo dem en fullkomligt rättmätig anledning dertill. Hertig Fredrik Christian af Augustenburg blef nemligen förlofvad med danske thronföljaren Fredriks enda syster Lovisa Augusta, och vid denna tidpunkt hade det all sannolikhet för sig, att hennes efterkommande, i bändelse thronföljarens linea utdoge, skulle i kraft af den danska successionsordningen (kongeloven) ärfva hela den dansk-norrska staten, Danmark med Slesvig och Norrige; ty den enda manliga ättling, som var qvar af deu kungliga linien, den sjuklige arfprinsen Fredrik, lefde på 11:te året i ett barnlöst äktenskap, alldenstund trenne barn, det ena efter det andra, dogo kort efter födelsen. Saken blef också förberedelsevis inledd. Efter förmälningen undertecknade så väl hertigen som hans gemål den 28:de Okt. 1786 ett dokument, hvari deras efterkommande högtidligen tillförsäkrades om full arfsrätt, enligt lex regia, mot det att de sjelfve begge förklarade, att de icke utom nämnde lag bade någon slags rätt till rikena och hertigdömena. Bem. förklaring var äfven uteslutande till Augustenburgarnes fördel, då den i sina konseqvenser