———————— — — — ——— —— vNej, nej, du får icke gå ensam, barn — återtog modren oroligt. — Du vet att jag icke gerna vill det. vSom mamma vill då. Men skall jag icke laga till frukosten? Klockan är half tioGör det, min ros — sade modren. — Är du hungrig?Det är icke utan.Ingeborg sprang ut i köket och återkom efter några minuter med en skål mjölk samt en half kaka groft rågbröd. Detta var hela frukosten, men vi tro oss icke öfverdrifva, då vi säga, att den smakade de båda qvinnorna bättre, än de läckraste rätter smaka många bland rikedomens och lyxens förfinade och bortskämda barn. Ja — ty den kryddades icke allenast af hungern, utan af den ömmaste inbördes kärlek, af glädtighet och förnöjsamhet med det trefliga lif, de förde. Se så, mamma, — sade Ingeborg, — nu är det färdigt. Kom nu och ät, och lemna herr Gillers skjortor på en stund.Herre Gud — fortfor hon skrattande — hvad den der herr Giller ser rolig ut och sådant konstigt namn han har. Tycker icke mamma det?Åh — det är ju en gammal beskedlig herre, hvars fru och döttrar hafva visat oss mycken godhet.v