genom alla de materiella interessenas starka band bundet vid Österrike. Det preussiska författningsutkastet bibehåller dessutom skillnaden emellan den högre och lägre adeln och gynnar derigenom kastväsendet. ITALIEN. De italienska bladen meddela nu gen. Oudinots afskeds-proklamationer till det romerska folket och franska hären. När man påminner sig hvad som skett sedan Rom besattes af fransmännen, att romerska nationalförsamlingen sprängdes genom franska bajonetter, att tryckfriheten är upphäfven, att fängelserna blifvit öfverfyllda, att enhvar, som sedan November deltagit i statsangelägenheterne, obarmhertigt förföljes, att alla den republikanska regeringens förordningar och åätgärder äro förklarade för ogiltiga, att alla politiska och borgerliga garantier äro tillintetgjorda, att Italiens ädlaste män och bästa patrioter äro proskriberade och att inqvisitionen blifvit återupprättad på alla de liberala institutionernes ruiner, så kan det ej annat än låta högst löjligt, då Oudinot säger Romarne, att ban har bevarat dem för all politisk reaktion. När han deremot yttrar, att målet för hans sändning varit KriI stendomens stora och heliga sak i Italien: återupprättandet af påfvens verldsliga makt, så är det en berömvärd upprigtighet. Hvad Fallour har sagt på tribunen, upprepar Oudinot i Rom. Återupprättandet af påfvens verldsliga makt har varit målet för Frankrikes mellankomst; om nationalitet, om frihet, om Frankrikes inflytande har aldrig varit fråga. Frankrike har således velat detsamma som Österrike, Spanien och Neapel, och resultatet bar blifvit, att det är mindre frihet i Rom, som Fransmännen hafva besatt, än i Florens, som ockuperas af Österrikarne. Kardinaltriumviratet i Rom har förordnat, att alla officerare i romerska armen, som blifvit befordrade sedan den 16:de November 1848, skola träda tillbaka i sina gamla grader. De officerare, som blifvit utnämnde af den republikanska regeringen, afskedas. De fremlingar, hvilka som officerare inträdt i bären, bortskickas till sina hemorter. Dessutom bar blifvit nedsatt en slags kommission, som skall granska alla militärers söregåenden, för att derefter bestämma, om de äro värdige att tjena qvar i påfliga armåen eller icke. -Lloyd meddelar ett bref från Venedig af dess korrespondent, som beskyddad af en kalabreserhatt och en fiskardrägt, smög sig in i staden, då de kejserlige efter kapitulationen hade besatt några af skansarne, men de republikanske trupperne ännu icke aftågat. Desse fördes ombord på 8 koffardifartyg till Patras, Corfu, Alexandria och Konstantinopel. Monin sjelf inskeppade sig den 26:te på franska ångbåten Pluto.40 Venetianare voro icke inbegripne i amnestien. — Man kan icke poö sa sig ett begrepp om hvad invånarne lidit under belägringen. Kolera, hunger och österrikiska bomber anställde förfärliga förödelser: bomberna gingo ända till Marcusplatsen, och en kula bar träffat hvalfvet öfver Rialtobron, men konstskatterna skola hafva blifvit bevarade. — En af de sista dagarne före kapitulationen gjorde marinen uppror, satte sig i besittning afjernvägsbatteriet och rigtade mörsarne emot staden. Manin ilade till Canal Reggio, men man sköt efter honom och han måste vända tillbaka med oförrättadt ärende. Österrikiske generalen Hess har beräknat, att Venedigs belägring har kostat 10,000 döde och 15,000 sjuke och krymplingar, samt en million Floriner i förbrukad ammunition. Vida mer än en million skall åtgå till reparation af fästningsverken och ersättning af statskassans förluster. Utaf jernvägsbron äro 34 hvalfbågar sprängde och 3 hota att instörta; reparationen är dock endast beräknad att kosta 200,000 fl. De österrikiska ingeniörofficerarne äro ense om, att de venetianske batterierne äro verkliga mästerstycken; den utmärkte venetianske ingeniören Cavedalir har ledt deras uppförande. Lloydberättar, att man icke lägre vill tåla venetianska matroser ombord på den österrikiska flottan, på det att detta gift icke må utbreda sig. Man blir väl då nödsakad atttaga sin till