Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 september 1849, sida 1

för Stigbergsliden, och sträcka sig långt ned förbi Carl Johans kyrka ända till grannskapet af Klippan. Det hus, i hvilket Ingeborg och hennes mor bodde, var till sitt yttre temligen ruskigt och förfallet samt vette mot en trång och krokig gränd, som sträckte sig mellan klipporna ned mot stranden af sjön. Huset egdes af en rik affärsman i Götheborg, som med den hjertlösaste grymhet, i åratal ockrat med nöden. Han hade inköpt många dylika kojor, spridda här och der i Masthuggsbergen, och uthyrde dem sedan till fattiga arbetare, mot orimligt höga priser. Och om ej hyran ordentligt erlades, då kunde det hända, att hela familjer blefvo utvräkta på gatan i vinterkölden utan nåd och barmhertighet,... ja, en gång hade han, för att icke behöfva anlita lagens bistånd, helt enkelt låtit midt i vintern borttaga dörrar och fönster från ett af dessa eländiga kyffen, för att på detta sätt tvinga en hel arbetarfamilj att lemna sitt hem... Sådan var egaren af det hus, der vår hjeltinna bodde. Vi inträda i modrens och dottrens arbetsrum på morgonen dagen efter de tilldragelser, vi i det föregående skildrat. Ingeborg hade nyss sopat och städat rummet. Golfvet var hvitt och beströdt med granris. De