atande, som säkert skall komma att gagna den aheliga sak, som vi förfäkta. sVi vilja troget utbreda den höga ide, som aförenar oss, intill dess den en gång under sitt abaner har samlat alla jordens civiliserade folkaslag och nationer. a Efter Cobden talade hr Feline till fördel för försvarskrig. Girardin genmälte hans tal och sökte visa dels att förberedelserna till att kunna föra ett försvarskrig just äro desamma, som det nuvarande systemet, och dels att krigen efter nyare tiders måttstock förutsätta kredit, samt att man ö sålunda borde göra dem omöjliga genom att afskära regeringarne all sådan, i och för detta ändamål. Sedermera höllos ännu några få föredrag, hvarefter förhandlingarne förklarades vara afslutade. Den diskuterade S:n antogs enhälligt. För Paris nedsattes en kommitte, som skulle korrespondera med fredsföreningarne i England, Nordamerika, Belgien och andra föreningar, som under tiden kunde komma att bildas. Mötet slöts med ett afskedstal af Victor Hugo, hvilket vann allmänt och enthusiastiskt bifall. Den 24:de Aug., samma dag, som förbandlingarne ändades, firades Bartholomeifesten. Det var natten till denna fest, som mordet på protestanterne hade egt rum i Paris år 1572. En talare hade erinrat om detta sammanträffande, och Victor Hugo grep detta ämne, för att med glödande vältalighet skildra kontrasterna mellan nu och då, mellan fredens verk och hatets missgerningar, mellan det, som uppretar passionerna och det, som sätter försoningen, toleransen och freden i stället för hämnden, fanatismen och kriget; mellan det, som vidgade svalget mellan tvenne olika religionsbekännelser och det, som nu sträfvar att förena dem alla. Vågen nur, yttrade talaren, Katt neka menniskoslägtets framåtskriäadande. Den, som förnekar detsamma, är ogudaaktig; den, som förnekar detsamma, förnekar KGud; ty de två äro ett: mensklighetens framåtaskridande är blott ett nytt namn på den evige aGuden. Ja, denna dag skall blifva en evigt aminnesvärd dag; den skall beteckna slutet på aämorden och krigen; den skall börja endrägten .och freden jordens folk emellan, och man skall asäga: den 24:de Augusti 1849 har utplånat den 424:de Augusti 1572. Kongressens förhandlingar hafva bidragit till att bringa till mognad iden om en allmän fred. De hafva gifvit den fastare och bestämdare former, om ock dess förverkligande ännu måste vara aflägsen. Skarpast och mest öfverbevisande har nog den polemiska delen af förhandlingarne varit: beviset för omöjligheten af det nuvarande systemets bestånd. Det ligger i sakens natur, att den del af frågan, hvilken angår framtiden, icke har kunnat behandlas med samma skärpa och klarhet. Men man har i folkupplysningen och folksuveräniteten bestämdare än förr betecknat vägarne till dess framtida förverkligande. Af dessa och af framtiden måste man hoppas det öfriga. —— -—.i:nn—n—