Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 september 1849, sida 1

vbegge reducerade detta tal till 3, eller tillochmed till en fullkomlig afväpning. Men vi skattirdragande i England och Frankrike, vi kunna på ityngden i våra fiickor mycket lätt fatta den rutomordentligt stora skillnaden. Låtom oss imellertid icke nära den illusion, vatt det skulle vara lätt att hos våra regeringar vinprenta denna lilla lektion! Jag talar af lång verfarenhet, när jag säger, att det icke gifves rmera svårlärdt folk, än statsmän ex professo. De räro vanligtvis så beherrskade af rutin och så rfulla af medvetande om sin egen förtjenst, att ide blott med yttersta svårighet kunna lära sig begripa, att det kan finnas någon annan visrdom, än den, som utstrålar från deras embetsivrum. Tron J väl, mina Herrar, att de taga rmycken notis om de råd, som denna kongress igifver? Nej, långt derifrån; jag är fullt öfrvertygad om, att de i detta ögonblick skratta åt ross och betrakta oss som utopister, theoretici roch svärmare.rOch dock finnes det i resultaterna af deras vsystemer ett och annat, som, åtminstone ur finanvsiell synpunkt betraktadt, borde göra dem litet vmedgörligare. Jag vänder mig till Europas rregeringar och frågar dem: Kunnen J fortsätta redert finanssystem i tio år till? De skola alla, måhända med ett enda undantag, nödgas att vsvara Nej. — Nå väl! är det då så chimeriskt, vatt denna kongress vill fästa deras uppmärkisamhet på den afgrund, som, enligt deras eget medgifvande, gapar under deras fötter; att göivra dem uppmärksamme på, att den fara för en afinansiell omstörtning, hvilken de förbise, är mera hotande, än den af en främmande invaysion, mot hvilken de med så stor omtanka söka vatt trygga sig Alltså tillochmed från denna finansiella ståndvpunkt, den minst upphöjda af dem, man kan göra gällande, ären J rättfärdigade att hafva rstiftat denna nationernas kongress. Det var i )sanning hög tid, att allmänna opinionen fick ett rvord med i laget, och de män, som i dessa kinrkiga tider regera öfver nationerna, borde upprrigtigt tacka eder, emedan J, genom att öfver ratlantiska hafvet och kanalen räcka hvarandra handen, hafven underlättat ett afväpningssystem, som i följd af humanitetens principer och en rförnuftig politiks fordringar rent af blir nödnvändigt.Efter detta tal blef 2:dra S:n af sällskapets stadgar enhälligt antagen, och på ordförandens förslag antogos utan diskussion SS 5, 6, 7 och 8, så lydande: 8 5. Kongressen uppmanar alla sina medlemmar att i deras resp. länder arbeta på, att både genom en bättre uppfostran af ungdomen och på andra sätt utrota politiska fördomar och traditionelt hat, som så ofta förorsakat ödeläggande krig.8 6. Kongressnn gör samma uppmaning till alla kultusministerier, som hafva det upphöjda kall att nära känslan af enighet mellan menniskorna; liksom äfven till pressens organer, hvilka så mäktigt kunna inverka på eivilisationens utveckling.8 7. Kongressen uttalar sina önskningar om förbättrande af kommunikationsmedlen mellan nationerna, om utvidgande af reformer i postväsendet, om införande af ett gemensamt system för mått, AAiiiii —