Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 september 1849, sida 1

för menskligheten, sårande för sedligheten, att äfven framdraga motsatserna, då detta har ett moraliskt syfte till grund, och då man dermed icke förnärmar någon enskild individ? Vi fråga blott. De sociala frågorna hafva haft sina apostlar, såväl i romanlitteraturen, som i talarstolen. Hvad godt de förra vållat, det visar det allmänna deltagande, som man numera i nästan alla länder egnar de arbetande klasserna, hvilka man så vidt möjligt är söker upphjelpa ur mörkrets och lastens djup. Nästan alla de stora, sannt kristliga och menniskoälskande ider, som röra sig inom tidehvarfvet hafva haft sin brännpunkt inom de moderna romantikernas skrifkamrar eller journalisternas byråer. Många af dessa id6er vänta ännu på sin realisation i det verkliga lifvet. ... få hafva blifvit satta i utöfning; men början är dock gjord, och dermed är redan mycket vunnet. Er tid skall måhända komma, då de segrande skols framgå och omgestalta sambällslifvet; då de skola förvandla menniskorna från en hop af afsöndrade, mot hvarandra fiendtliga kaster, till end: samling af bröder i kristlig mening. Och on dessa ideer hafva detta mål att lefva för, hurt lumpet, huru lågsinnadt är det icke då, att fördöma och förkättra dem, som arbeta i dess: id6ers tjenst! ESSER EEE —