STB VILA U0UCn 10TUuUILUTnC I SIH MAAS sina fordringar? Och huru kunna på fullt allvar neka, att den politiska frihetens alltmer för höjda anspråk i de europeiska samhällena, om icke helt och hållet, åtminstone hufvudsakligt utgått från kristendomen, äfvensom att många af våra liberala politici, äfven kanske sådane, som i det hela föga tro på kristendomen, dock just i kraft af denna kristendoms anda och sinne och grundläror, fast utan att veta det, yrka politisk frihet och jemnlikhet inför lagen. Wi beböfva ej här erindra, att den grekiska och romerska demokratien var af helt annan art och natur, icke uteslutande det hårdaste slafveri, och byggd på föga sedlig, och oberoende af all, verkligt religiös grund. Långt ifrån att den kristlige, Lutherske presten skulle genom naturen af sitt kall, anse sig kunna och böra vara utesluten från det politiska lifvet, från intresset för samhällets grundförhållanden, är det kanske just han, som i första rummet borde veta om den rätta tillämpningen af kristendomens genuina anda på hela samhallsväsendet och dess hufvudsakliga utvecklingar och lagar, äfvensom på national-representationen. Det är han, som i kraft af kristendomens förnuftiga anda, — ty kristendomen är det högsta förnuftet, — skall yrka, i första rummet, på fullt och allsidigt erkännande af menniskovärde, utan afseende på klasser, börd eller rikedom, skall yrka allas ursprungliga jemlikhet och lika rätt inför lagen, och förkastandet af all menniskofiendtlig esprit de corps, och af den blinda lydnaden, hvilken, der den herrskar, gör kristendomen till en död bokstaf, emedan den tillintetgör den kristliga friheten, och af den lefvande tron gör en blind och död, föraktande ett bland religionens och sedelärans högsta och oeftergifligaste bud, att man måste mer lyda Gud än menniskor. Hvad religionens sanningar, predikade blott i sin allmänhet och sin bokstaf, utan verklig och mångsidig tillämpning på bestående samhållsförhållanden — kunnat vara och äro till sin verksamhet, — oftast ett ofruktbart munväder, — derom vittnar tillfyllest en månghundraårig erfarenhet. Det är blott den kristna religionen och dess sedelära, som lärer oss rätt uppskatta det sanna menniskovärdet, hvarpå det medborgeliga och samhällsvärdet måste grundas. Den lärer oss, att hvarje menniskosjäl, för hvars frälsning Gud sändt sin enda son i verlden, måste vara högst dyrbar i Guds ögon. Den lärer oss således bättre än allt annat, att, i fråga om menniskooch medborgsmannavärde, icke hafva anseende till personen, då det omöjligen kan inför Gud och det till honom ytterst eyftande samhället, vara det blott yttre, det att tillhöra en viss kathegori af stånd och vilkor, som i grunden bestämmer detta värde. Ingen kan veta, om ej kojans ringa invånare möjligen kan framför de i samhället högt uppsatta vara bestämd till utförande af stora ting i denna eller en annan verld, om ej ban, medelst en omärklig inflytelse, genom exempel af dygder, af moralisk kraft och sann religiositet kan så verka på sin omgifning, att stora män och stora samhällskrafter i en aflägsen framtid derigenom utvecklas. Säkert är, att hvar och en, som lefvande tror på själens odödlighet, på dess allt högre verksamhet i allt högre samhällen — icke tillåter sig att missakta och vanvårda äfven den s enbart ringaste, utan tvertom söker att bidraga till realiserandet af hans menniskorättigheter, till fullt erkännande af menniskovärde inom det borgerliga san hället Rattigheter få icke tänkas utan i samband mid och i grund af pligter. Af den, som mycket gifvet är, skall mycket varda utkrafdt. Det gäller och det skall allt mer g lia i våra dagar, äfven i yttre och politiskt afsvende. Må de rätt besinna detta, de som så ihärdigt beifra bibehållandet af privilegier, orättvisa och samhällsfiendtliga till sin grund, olycksaliga och revolutionsdigra till sina följder. Jag känner ingen annan basis, på hvilken ett af sina högre ändamål medvetet borgerligt samhälle kan och bör ställa sin national-representation, någon annan basis, som kan uthärda en grundlig och allsidig pröfning, än den kristliga. Man måste mer lyda Gud, än menniskor! Hvad gagnar det menniskan, om hon förvärfvar hela verlden, och tager skada till sin själ? Älska din nästa som dig sjelf. Hvad du vill eller icke vill, att menniskorna skola göra eller icke göra dig, det göre du, eller göre icke dem, — se der de eviga grundsanningar, på hvilka sann politisk frihet och jemlikhet, såsom medel och vilkor för den moraliska, kunna i deras fulla, allsidiga, harmoniska tillämpning orubbligt och förnuftsenligt fotas för alla kommande tider! Det är som följd af dessa, kanske nog diffusa betraktelser, jag anser mig, både som prest och medborgare i allmänhet, berättigad och pligtig att här förklara, att jag, med fullt gillande i öfrigt af den s. k. allmänna valprincipen, dock