Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 september 1849, sida 1

Anförande af h:r pastor Fr. Råberg uti Reform-sällskapet i Wennersborg den 30:de Augusti 1849. Jemte det jag härigenom uttryckeligen förklarar, att jag till alla delar gillar, såsom vore det taget ur min egen själ, herr kyrkoherden m. m. Bergmans allmänt bekanta anförande vid reformmötet i Örebro, som utgår ifrån att ställa principen för national-representationens ombildning och med detsamma det borgliga samhällets väsendtliga förbållanden och lagstiftning på religiös och kristlig grund, och hvarigenom detta anförande i allmänna tidningar blifvit föremål för åtskilligt klander, ja till och med förlöjligande, torde mig tillåtas, att, med anledning deraf, framställa några betraktelser, åsyftande att motivera mitt omdöme om det från regeringen utgångna, hvilande representations-förslaget. De herrar anmärkare, som sökt vederlägga, till och med förlöjliga herr kyrkoherden Bergmans grundäsigter af borgligt samhälle och national-representationens natur och bestämmelse, på hvilken bättre och fastare grundval vilja de väl sjelfva ställa en sådan representation och det borgliga samhället, dess syftemål och allmänna verksamhet? Religionen, heter det, och politiken äro hvardera en sak för sig. Jag kan och skall aldrig medgifva detta. Ty hvad äro väl i våra dagar samhällslära och politik inom kristenheten, om ej kristna religionens och sedelärans praktiska tillimpning på särskilta samhällsförhållanden, sederna, opinionerna, lagstiftningen? Så blott och bart materielt måste väl dessa herrar ändock ej tänka sig det borgliga samhället och dess syften, att de derifrån utesluta det ätminstone negativa afseendet på allmänna moralens eller sedelärans fordringar. Men hvad fast grundval har väl sjelfva denna moral och sedelära, om den ej bygges på en religiös och kristelig? Måste den ej, i annat fall, sväfva utan verkligt grundfäste i det toma, obestämda, en lekboll för särskilta passioners, tidsopinioners, konsiderationers om