Hvarjehanda. Franska tidnin9arnes historia. Den första dagliga tidning i Frankrike var Journal de Paris, som började utkomma 1777. Ända till revolutionens utbrott bildade fyra franska tidningar hela franska dagbladspressen. Censurens stränghet väckte den tanken att utgifva skrifna tidningar, hvilka dock endast utmärkte sig genom skandal. — Efter revolutionens utbrott öfversvämmades landet med tidningar. År 1789 satte man 150 tidningar i omlopp; följande året föll antalet till 140. Under de nästa åren förminskades antalet ännu mera: 1791 till 95, 1792 till 60, 1793 till 50, 1794 till 40, 1795 till 35, 1796 till 32, steg åter 1797 till 95, föll 1798 till 17, steg 1799 till 26 och föll 1800 till 7. — Under konsulatet och kejsartiden måste pressen vara ytterst försigtig. Journalisterne tröttnade slutligen vid att vara blotta echo af Monitören och, drifne af behofvet att yttra sig fritt, om icke i politik, dock i andra ämnen, vände de sig till litteraturen och theatern, tvenne ämnen, i hvilka ordet var någorlunda fritt. Så uppstod följetongen, hvari, anktoriteterne till trots, under täckmanteln af en dålig tragedi eller en litterär flygskrift, behandlades de vigtigaste politiska frågor. Journal des Dehats antog titeln Journal de YEmpire, och uppdref genom följetongen prenumerantantalet till 32,000. År 1814 återtog den sitt gamla namn, uppgaf det under de hundra dagarne och antog det åter vid Ludvig XVIII:s andra intåg. Från år 1815 till 1830 förorsakade censuren, den stränga presslagen och de höga kautionerne, att tidningarne rörde sig föga mera fritt, än under kejsardömets förtryck. Dock ökade de sig och enligt en 1824 för ministeren framlagd berättelse, hade vid denna tid de 6 regeringsbladen tiillsammans 14,344, de 6 oppositionsbladen 41,330 prenumeranter. Undet påföljande året hade de sistnämndes prenumerantantal uppgått ända till 440,000, de förstnämndes sjunkit till 12,580. — Julirevolutionen 1830 framkallade återigen en uppsjö af tidningar i Paris. De försvunno dock åter i den mån