Insändt. Genom en annons i Måndagens IIandelsoch Sjöfarts-Tidning inbjöds allmänheten af en herr Karl Edvard Kindblad till subskription å ett arbete i Fäderneslandets Historia. Häremot vore väl visserligen ingenting att säga i och för sjelfva saken; men ins. har ett item, på hvilket han ville göra samma allmänhet uppmärksam. Ar 1840 inbjöd h:r K. likaledes allmänheten till subskription å en -Ordbok öfver Svenska Språket. Titeln var lockande, behofvet af ett sådant arbete erkändt och följaktligen omfattades företaget med välvilja. Men huru h:r K. fullgjorde sitt åtagande, torde icke vara alldeles begrafvet i glömska; med tredje häftet, efter en storståtlig inledning, förklarade h:r K. för sina subskribenter, sig oskicklig till det åtagna arbetets fullföljande, hvilken bekännelse man dock måste hålla honom räkning för; men man fick derjemte veta, att det ingalunda varit hans afsigt att skrifva en ordbok öfver svenska språket, utan blott visa, huru en sådan ungefär borde se ut. Han ville blott gifva en plan, sedan kunde en bättre förmåga fortsätta. Allmänheten blef flat! Men allmänheten, denna hjelplösa varelse, hvilken alla, som vilja uträtta något stort, ädelt och nyttigt, anse för en pligt och en heder att tjena, är likväl icke så bjelplös, att den icke kan hämna sig, då någon försöker att gäckas med den. Den lofvade Gud ett löfte, att den skulle taga sig tillvara för herr K:s frestande subskriptionsinbjudningar, ifall han framdeles skulle försöka några nya hocus pocus. Det är om detta löfte, som Ins. vill erinra den beskedliga allmänheten, hvilken till sina många lyten äfven är behiftad med glömska; äfvensom han ville varna andra, som möjligen icke känna till herr K:s föregåenden, för att blifva lurade. — ee