Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 september 1849, sida 2

morfar ... lika godt hvar.... Den rike herrn kom till oss om aftnarne och beställde arbete af min morfar, som gjorde fisknät, ty den der herrn var mycket road af fiske, sade han. Nåväl — han satt ofta hos oss och pratade med morfar, och då gubben var utgången och min bror på verkstaden, så talte han med mig, som då var ensam hemma. Jag fick vackra presenter af honom och en afton, då min morfar, som på sednare tider blifvit nästan blind, var borta på landet hos en bekant, kom den der herrn hem och bad mig följa med sig på spektaklet, men med vilkor att jag icke skulle tala om det hvarken för min bror eller min morfar. Jag blef mycket glad, ty jag hade aldrig varit på något spektakel. . .. Han lofvade att följa rig hem igen klockan 10 på aftonen och jag anade icke något ondt. Då spektaklet var slut, lät han mig stiga uppien vagn och förde mig, icke till mitt hem utan till ett litet hus, som låg långt bort i staden och som icke beboddes af någon, efter hvad jag sedan fick veta. Jag blef rädd och började skrika; men hans betjent, som var med, stoppade då en näsduk i munnen på mig och bar mig upp i huset, in i ett vackert rum, der ett bord stod dukadt midt på golfvet. Betjenten lemnade oss nu och jag blef ensam med den der herrn....Afskyvärdt, mumlade Alexis för sig sjelf.