Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 september 1849, sida 1

Ja— svarade Hanna. Nå, får jag gå med dig upp?Ah ja, . . . så kom då.v Bor du ensam?Ja.Den stackars flickan öppnade dörren och gick förut uppför en trång och krokig trädtrappa, som förde till det vindsrum, hon bebodde. Alexis följde henne, ty han var nu mer än någonsin intresserad af att få veta, hvad som förefallit mellan penninge-aristokraten och glädjeflickan. De inträdde i ett litet, hett och qvalmigt rum, hvarest luften var mer än vanligt osund. Sjelfva athmosferen tycktes liksom gifva tillkänna, att man befann sig i ett kyffe för lasten. Alexis stötte upp fönstret och satte sig derefter ned i en stol framför bordet. Hanna tände emedlertid upp ljus och Alexis såg sig omkring. Detta rum förrådde en sällsam blandning af lyx och elände. En liten spegel med spräckt glas, och framför densamma ett par kristallfat med en ring, en silfverfingerborg, en brosch, några hårnålar och ett halft knappnälsbref, ett par flaskor, af hvilka den ena inneböll usel eau de cologne och den andra ännu sämre pomada — se här de prydnader, som glänste på itoilettbordet.