Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 september 1849, sida 1

Utrikes nyheter. DANSKA HERTIGDÖMENA. Den nya regeringskommissionen i Slesvig fortsar i sin verksamhet, utan afseende på en mängd otrogna embetsmäns protester, hvilka förklarat, att de blott erkänna ståthållarskapet för laglig regering. De i tjenstemannaklassen, som började med denna protest, voro just de, som det företrädesvis åligger såsom en pligt att arbeta på frid och samdrägtighet, nemligen presterna. Regeringskommissionen har emellertid i denna protest en giltig anledning att afsätta dem, och detta torde icke uteblifva. Bland andra förordningar, som regeringskommissionen utfärdat, är äfven en till Rendsburgs tullverk, att alla inkomster skola sändas till den i Flensburg upprättade centralkassa, samt kassabebållningen, sådan den var vid förordningens emottagande, uppgifvas. Hvarje vecka skola tullinkomsterna insändas till centralkassan. Kammarherre Boldt är utsedd att förvalta denna, tilldess en centralkassör blifvit utnämnd. Ett annat cirkulär befaller att upphöra med utpantningar för obetalte utskylder; en tredje förordning förbjuder vidare utskrifning af landtoch sjösoldater och fritager tillsvidare alla, som i Slesvig blifvit utskrifna. Kammarrådet Krogh har ankommit till staden Slesvig, för att försegla alla de rum på Gottorps slott, som den schleswigholsteinska regeringen begagnat. UNGERN. Det är ett sorgligt göromål att vara nödsakad skildra en nations sista dödsryckningar efter en kamp, som man med så många och städse stigande förhoppningar följt i dess rika vexlingar. I stället för att få berätta om de ungerska husarernas djerfva dater, i stället för att omtala segrar och ärofulla drabbningar eller steg för steg följa snillrika fältherrars strategiska operationer, hafva vi nu endast att berätta, huru den ena korpsen efter den andra sträcker gevär eller dukar under för den ojemförligt starkare fienden, huru den ena generalen efter den andra försvinner från skådeplatsen för sina bedrifter, för att i ett fängelse afbida sitt öde eller i främmande land begråta förlusten af fädernesland och hem. Det gifves intet sorgligare skådespel, än en för sin sjelfständighet kämpande nations undergång, men