Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 september 1849, sida 1

—— ——C9————— —— detta skådespel är dubbelt smärtsamt, när denna nation varit förkämpen mot den europeiska folkfrihetens äldste och mäktigaste fiender och med ett slag sträckes till marken, efter att ensam bafva stått rustad till strid och ensam hafva fästat den europeiska frihetens förhoppningar vid sig. Läsaren skall derför förlåta oss, om vi kortare än förut referera tilldragelserna i Ungern, hvilka nu i alla fall inskränska sig till ståndsrättsdomar, arkebuseringar och svulstiga ryska eller österrikiska segerproklamationer. Visserligen hålla sig ännu de båda fästningarne Komorn och Peterwardein, och kunna kanska hålla sig långa år; men befälhafvarne i desamma hafva ingenting annat att göra, än tilltvinga sig så gynnsam kapitulation som möjligt; visserligen står Aulich ännu vid Plattensjön med en icke så obetydlig korps, men han kan omöjligen bålla sig länge eller uträtta något, sedan det står i de kejserlige härarnes makt, att med förenade krafter kasta sig på honom; guerillakriget i Siebenbirgen kommer säkerligen icke heller att afstadna så snart, men det skall långsamt aftyna, utan att föra till något resultat. Krigstilldragelserna kunna således icke numera taga vår uppmärksamhet i anspråk, men Ungerns nya från Österrike utgående organisation desto mer. Ty af Ungerns ställning i den österrikiska monarkien beror Österrikes betydelse och framtid, och derigenom erhåller den ungerska organisationsfrågan en i sjelfva verket europeisk betydelse. Vi skola derför så mycket uppmärksammare följa denna, som Europas ögon mera än förr äro rigtade på Ungern. En af Ungerns högre embetsmän under Kossuths regering, Molnar har skjutit sig i Arad, af förtviflan öfver sitt fäderneslands olyckliga ställning. Den bekante Mars-bjelten Wasvari, och den berömde ungerske skalden Petöfi äro i deras antal, som fallit på slagfältet. Österrikarne hafva ålagt judekommunen i banatet att inom 2 månader leverera 100, 000 tornistrar, 10,000 infanterikappor, 10,000 par ungerska skor och 5,000 par balfstöflor. De kristna innevånarne skola hafva förklarat, att de städse lefvat i enighet och samdrägt med judarne och derföre broderligen vilja dela deras bördor. En mängd judiska familjer i trakten af Arad har låtit döpa sig. Bref från en Honved om de sednaste krigstilldragelserna i Ungern. Berlinertidningen National-Zeitung meddelar följande bref, skrifvet af en frivillig, som ända till Arads fall kämpade under Dembinskis fanor. Efter Görgeys kapitulation lyckades det brefskrifvaren endast med största svårighet att undkomma från Arad. Brefvet är synbarligen skrifvet under det ögonblickliga intrycket af den sorgliga katastrofen. Vi återgifva det, utan att helt och hållet dela de åsigter, som deruti yttras. Arad den 20:de Augusti. Jag skrifver till dig i det sorgligaste ögonblick, vårt fosterland kan upplefva. Otroliga saker hafva timat sedan tre veckor. Vi stå på Ungerns ruiner, och allt detta har Görgey förorsakat. Redan när vi för andra gången lemnade vår hufvudstad, ville Görgey icke emottaga befallningar af regeringen, hvarigenom denna försattes i de värsta omständigheter. Perczel trodde sig visserligen ensam A — semmstm——— ————-——— 0