Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 september 1849, sida 2

Jag vill köpa den der boken af dig. Hvad vill du hafva för den?I En förläggare skulle betala mig 4100 r:dr b:ko arket, — sade Jacob, — men jag ämnar icke sälja den. — Vi gå således nu till nästa nummer.HUrvem var då det?-7 — frågade grosshandlaren, då han såg, att han icke kunde slippa för bättre pris. Det var Maria Andersson — återtog betjenten. — Äfven hon förleddes af edra penningar, men hennes historia är mycket vanlig. Sedan vi öfvergifvit henne, hölls hon än af den ene, än af den andre... Öfvergifven af alla sjönk hon allt djupare, började supa, för att söka glömska af sitt elände, och dog slutligen en kall vinternatt på en sophög upp i Majorna... rHvad f—n rår jag för detta? — utbrast grosshandlaren förargad. — Hvarför skola de förleda sig, de arma kräken... Det är deras eget fel, lika mycket som mitt... Hvarför blifva de icke dygden trogna? Hvarföre besegra de icke frestelsen?Ni har fullkomligt rätt, patron. Hvarför göra de icke allt detta? Men hör nu i korthet det följande: N:ris 4, 5, 6 och 7 dogo alla i det djupaste elände, sedan de mångfaldiga gånger blifvit straffade, dels för stöld, dels för fylleri, n:ris 8, 9,