Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 september 1849, sida 2

10 och 11 stryka ännu omkring på gatorna i förstäderna, sökande sig kunder bland hamnbusar, n:r 12... Tyst... det ringer, afbröt grosshandlaren. N:r 12 — fortfor Jacob — var Hanna Broman... Det är hon, som ringer vid bakporten utåt gränden — återtog grosshandlaren — jag har ställt hit henne i qväll. Gå och öppna för henne, Jacob.Nå väl — sade Jacob — jag behöfver då icke berätta er hennes historia. Ni känner den förut. Jacob öppnade en tapetdörr, som var anbragt i väggen på grosshandlarens sängkammare, och försvann genom en lönntrappa, hvilken förde ned till bakporten. Sjette Kapitlet. Efter några ögonblick återkom han samma väg, men icke ensam, utan åtföljd af en qvinlig varelse, som, efter en djup nigning, stannade vid dörren, utan att säga ett ord. Denna qvinna var ännu ung och hennes ansigtsdrag, ehuru härjade och insjukna, buro dock spår af en allt för tidigt försvunnen skönhet.