Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 september 1849, sida 2

punkter hafva betydliga korpser samlade, då deremot andra gifva vid handen, att hela landet är i Ryssarnes och Österrikarnes våld. Enligt österrikiska tidningen -Presse stå några tusen man Polackar och Magyarer mellan Mehadia och Orsova. Österrikarne och Ryssarne laga sig till att angripa dem. Görgey skall hafva blifvit förd till Pressburg. Franska tidningen Ea Presse för den 25:te Augusti uppgifver, att de två vesändtligaste vilkoren i den traktat, till följe af hvilken Görgey kapitulerade, äro: konungariket Ungerns heständ såsom stat, och fullständig amnesti för alla deltagare i revolutionen, med undantag af 5 personer. Hvilka desse äro, nämnes icke, men det tillfogas, att desse redan erhållit pass till utlandet. : Tyska tidningar meddela ett bref från Kossuth till Bem, dateradt Tevegova (mellan Karanseber och Orsova) den 14:de Augusti. Brefvet, som uppsnappades af Österrikarne, gifver många upplysningar, angående de sista tilldragelserna i Ungern. Det är af följande lydelse: Till herr fältmarskalklöjtnant Bem, Om min personliga säkerhet bekymrar jag mig icke, jag är trött vid lifvet, ty jag ser, huru vårt fäderneslands herrliga byggnad och den europeiska frihetens helgedom sammanstörtar, icke genom våra fiender, utan genom sjelfva våra vänner. Det är derföre icke den fega kärleken till lifvet, som föranledt mig att aflägsna mig, utan den öfvertygelse att mitt qvarblifvande i fäderneslandet skall skada detta. General Guyon skrifver till oss, att de vid Temesvar förenade armserna äro i full upplösning; ni, herr fältmarskalklöjtnant, är satt ur stånd att strida; Görgey, i spetsen för den enda arms, som enligt denna underrättelse bestod, har förklarat, att han icke mer vill lyda, utan regera. Jag har besvurit honom att förblifva sitt fädernesland trogen och afstått min plats till honom. För närvarande är jag blott medborgare och ingenting vidare. Jag begaf mig till Lugos, för att se, huru det der ser ut och på hvilka stridskrafter man ännu kan räkna, för att fortsätta kriget. General Veczeys korps fann jag väl ordnad och lifvad af en god anda; alla öfriga voro i fall upplösning. Dessewfy och Kmety, hafva förklarat, att deras arme icke längre skall slåss, utan skingras vid första kanonskott. Jag fann en total brist på lifsmedel; man var nödsakad att anlita reqvisitioner, ett jämmerligt medel, som gör hela folket till vår fiende. Banken var trans. porterad till Arad och alltså i Görgey våld. Jag öfvertygade mig, att armben vid Lugos icke skall hålla sig 24 timmar, om Görgey ger sig, enär den helt och hållet saknar medel att subsistera. I siendeland kan visserligen en arme uppehålla sig med tvångsreqvisitioner och kontributioner, — men i ett eget land! Jag för min del skall aldrig räcka handen till fiendtliga och våldsamma åtgärder mot mitt folk. Jag ville gerna rädda det med uppoffrande af mitt lif; men förtrycka det — aldrig! Det är en samvetssak, såsom ni ser, herr f.m.-löjtnant. Jag kan icke i dag gripa regeringstyglarne, när jag i går öfverlemnade dem ur min hand. Men om nationen och armscen beslutade, att jag ånyo skulle taga dem, då finge saken ett annat utseende, men Görgeys korps, den tappraste bland alla, skulle då bifalla det. Annars är jag blott och bart en medborgare, och såsom sådan skall jag aldrig låna biståndet af min, om också passiva, närvaro till terroristiska åtgärder mot folket, förhärjning, plundring, reqvisitioner, 0. s v. Om Görgeys arme uppfordrar mig att åter öfvertaga regeringen; om det lyckas er att företaga några operationer, så att ni kan proviantera er här, utan att gripa till förtryck och skräckitgärder; om banken försättes i möjligheten att arbeta och om den står till min disposition — unler dessa tre vilkor skulle jag på nationens kalelse åter öfvertaga regeringen; annars icke; för nig är kriget icke ändamålet, utan blott medlet itt rädda fosterlandet. Om jag icke ser någan — — —