Den vackra Masthuggsflickan. Berättelse Af Herman Bjursten. (Forts. fr. N:o 201.) -Lugna er, min fru — återtog den unge mannen sakta; — det är som ni säger; . ni har ingenting att förebrå er.... Hvad ondt har ni väl gjort? Ni önskade lära känna detta lif, som jag skildrat för er . .. ni önskade se denna lidelsernas och lastens tummelplats, der så mången oskuld dukar under. ... Vid ett sådant tillfälle, som detta, förbjuda er fördomen och bruket att gå hit... ty det går ju icke an, att de bättre damerne blanda sig med packet ... Ni måste derföre gå i hemlighet och ni valde mig, er barndomsvän, er slägting, till följeslagare. . . . Det är ju den oskyldigaste sak i verlden ... Men verlden dömmer annorlunda.... Tvifvelsutan — återtog den unge mannen bittert. — Verlden skulle fördöma er, rena engel, för det ni af intresse för dessa olyckliga, som här säljas åt vanäran, gått hit i afsigt att lära känna det onda, för att sedan kunna verka till dess hämmande. . .. Ja... verlden skulle ropa