Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 augusti 1849, sida 2

eller subordinationsfel kan det aldrig vara att icke hafva reda härpå. Ja, som vi nyss sade, K. M. kan icke befalla officerare att icke besöka reformsällskaper, så framt vi ej skola antaga den ryska satsen, att de kunna befallas hvad som helst. Kunna de ena dagen förbjudas besöka reformsällskaper, så kunna de den andra med samma rätt förbjudas att besöka spektakler och konserter, den tredje kyrkan, den fjerde att äta potatis, o. s. v. K. M:s enskilda önskan är en annan sak, och älämpligaste sättet att ti lkännagifva den få vederbörande sjelfve bedöma; att det icke är genom officiella militäriska handhref eller qvasi-general-order, visade sig tillräckligt 1844; och aldrig bör en, om äfven tydligen uttryckt, önskan eller tillkännagifvande, af hvad som atycks om eller icke tycks om uti ej till tjensten hörande saker, utgöra skäl till icke-befordran. — Ett helt annat förbållande är med många af de s. k. högre förtroende-embetsmännen, hvilka äro länkar i sjelfva styrelsen; men med dem hafves mycken skonsamhet; förklarade, celler åtminstone skenbara, oppositions-män, erhålla de nya värdigheter, titlar och stjernor. Tiden talar om, att denna öfverträdelse af erhållna order m. m. demoraliserar armsen. Utom det att vi visat, att här specielt ingen öfverträdelse af order egt rum, misstar äfven Tiden sig i allmänhet deruti, att demoralisation inom en arme skulle härledas blott af olydnad mot order; den föranledes och befordras lika mycket genom utfärdandet af besatta order, hvartill man ingen rättighet eger, och hvilkas efterlefnad man icke har ritt att fordra.