Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 augusti 1849, sida 1

— —ö—Uäc— Frans svarade ej. Han satt försjunken i åskådande af den oskuldsfulla och sköna engeln, hvars hvita band han tryckte i sin. Men det är besynnerligt — återtog den unga flickan slutligen — att mamma ej gerna vill att jag skall gå hit. Här äro så många faror, säger mamma. . .. Tala om för mig, Frans, hvad det är för faror, som mamma menar.v Heliga oskuld!Ö mumlade Frans, i det han torkade en tår ur ögat. Faror? — återtog han; — ack Ingeborg, din mor har rätt, det gifves verkligen sådane, från hvilka himlen måtte bevara dig, min lilla snälla syster. . . . Gud och din oskuld skola skydda dig derför.Men jag förstår icke, hvad du menar, Frans sade den unga flickan. — Jag har varit här många gånger, men aldrig varit utsatt för något ondt.v Nej, nej, — återtog Frans rörd, — din mor eller jag har alltid varit med dig, Ingeborg, och lasten bar icke vågat andas sitt gift i ditt öra .. den har blygts vid åsynen af den heliga oskuld, som lyser ur din blick....7 Lasten? — sade Ingeborg naivt; — hvad är det egentligen, som menas dermed?Um, — återtog Frans litet förlägen, — hur mycket gläder det mig ej, att du. med din rena barnsliga själ, ännu icke har någon aning om